Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Δ - διϊκνέομαι ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
άιϊχνέομαι
landtunga, näs; tages äfn för sandbank, ref Act.
27: 41. 4
διϊχνέομαι (ίκνέομαι, Ίκω, ηχώ) genomkomina, -gå,
-tränga Hebr. 4: 12 ordet genomtränger ända till
sönderdelande af själen och anden o. s. v. (icke
så att det skiljer själen ifrån anden o. s. v., utan
att det sönderdelar hvardera för sig) — det
tränger först sönderdelande in i själen, den lägre
närmast åt naturen vända sidan af den inre
menniskan, sedan i anden, den högre rent andliga sidan
deraf, det intränger vidare i lederna och
fognin-garna liksom i märgen af den inre menniskan i
alla hennes inre lifs rörelser, liksom i den
innersta kärnan af hennes lif.
διΐστημι, έστησα, έστην (διά, ΐστημ.ι) ställa från
hvarandra 1. åtskils, åtskilja βραχύ διαστήσαντες
Act. 27: 28 skenbart inträns, genom ellips af
εαυτούς, då de skiljt sig ett litet stycke, då de
voro på ett kort afstånd (ifrån det förra stället)
= på ett kort afstånd derifrån; i de inträns, temp.
stä.lla sig 1. stå ifrån hvarandra 1. åtskils, skilja
sig åt, skilja sig ifrån άττό τίνος Lc. 24: 51, vara
på afstånd, emellan, (om tid) förflyta Lc. 22: 59.
δ (ισχυρίζομαι (Ισχυρίζομαι jag visar mig stark,
Ισχυρός) stödja sig på ngt, stå på sig, fast och
bestämdt påstå 1. försäkra med λέγων Lc. 22: 59,
äfn utan Act. 12: 15 (15: 2 hör till sämre
editioner).
† διχαιοχρισίο., ας, ή (följ., χρίσις) domsrättvisa,
rättvis dom Rom 2: 3 (se άποχάλυώις).
δίκαιος, a, ov (δίκη) som är sådan s. han bör vara,
rätt, rättvis t. ex. 1 Joh. 1: 9 (Gud kallas så,
emedan han icke fordrar ny betalning för
synderna, utan år fullkomligt tillfredsställd med den
en gång erlagda lösepenningen, Christi blod),
rättskaffens (s. icke gör sin nästa ngn orätt — όσιος
s. icke gör ngt, hgm han orenar sig i Guds ögon)
Mt. 1: 19 al. (äfn from, mild), rättfärdig Rom.
3: 26 (om Gud), 1 Joh. 2: 1 al. (om Christus);
billig, skälig δίκαιον ήγούμ.αι 2 Petr. 1: 13
jag-håller det för rätt och billigt; δίκαιον Eph. 6: 1
som det bör vara, enligt Guds lag; δίκαιος ει ότι
Apoc. 16: 5 det är rättvist att du (profangrek.
construction); ό δίκαιος εκ πίστεως ζήσεται Rom.
1: 17, Gal. 3: 11, Hebr. 10: 38 kan öfversättas
på 3 sätt: a) den af 1. genom tron rättfärdige
skall lefva (njuta det Messianska lifvet); b) den
rättfärdige skall lefva af sin tro (qsi fide vesci);
c) den rättfärdige skall lefva af sin tro (icke af
διχαιόω 79
gerningar; så Luther) det första trol. rättast på
de 2 första ställena, det andra på tredje stället.
— Anm. Ordet har ofta betydelse af
egenrättfär-dig i synn. i Frälsarens tal ss. Mt, 9: 13 sæpe.
δικαιοσύνη, ης, ·η (fgde) quidquid fieri par est,
det som bör vara, rätthet, det rätta Mt. 3: 15,
rättvisa Act. 17: 31, rättfärdighet tages både subj.
ss. egenskap och obj. ss. det handlade, gjorda —
fkmr i 3:ne betydelser: l:o) Guds rättfärdighet,
ss. från Gud utgående Rom. 1: 17 al, 2:o) Christi
rättfärdighet = syndlöshet, laguppfyllnad (s.
tillräknas oss genom tron) Mt. 5: 6 al. — 3:o)
mskns rättfärdighet a) den naturliga menniskans
Rom. 10: 3 al.; b) den pånyttfödda a) έκ 1. δια
πίστεως — trosrättfärdighet Rom. 9: 30 al., äfn
2 Petr. 2: 5; ß) ss. följd af denna, gerningarnes
1. lefvernets rättfärdighet, rättskaffenshet, helig
vandel ss. 1 Petr. 2: 24, 2 Petr. 3: 13 (ett den
gudomliga viljan fullkomligt motsvarande heligt
förhållande), ποιεΊν δ. Mt. 6: 1, 1 Joh. 2: 29 göra
rättfärdighet, föra en helig vandel, χα.τεργάζεσδai
o. Jac. 1: 20 åstadkomma rättskaffenshet, helig
vandel, christlig verksamhet, kärleksverk. —
Dessutom märkas νόμος δικαιοσύνης Rom. 9: 31 den
rättfärdighet lofvande lagen, den rättfärdigande
lagen, λόγος δικαιοσύνης■ Hebr. 5: 13 eg.
rätthets tal (att man talar rätt, hvilket ett spädt barn
ännu icke kan), tal 1. lära om rättfärdighet.
διχαιόω, ώσω, ω σα-, ωϋήσομαι, ωμαι. ώΜην (se
fgde) förklara ngn för δίκαιος rättfärdig,
rättfärdiga i juridisk och andlig mening ss. då Gud
förklarar de troende för oskyldiga 1. rättfärdiga Eom.
3: 26 al., men äfn om mskrs omdömen om Gud
Rom. 3: 4; frikänna, befria άπό τίνος Mt, 11: 19,
Lc. 7: 35 (se σοφία), deremot Rom. 6: 7
frikännas, frikallas från syndens välde (jfr äfn Act.
13: 39), εχ τίνος Mt. 12: 37 till följe af; δ. τον
Θεόν Lc. 7: 29 erkänna Gud för den han är, låta
honom vederfaras rättvisa, gifva honom rätt =
lyda hans vilja 1. beslut )( άθετείν την β ουλή v
του θεού Lc. 7: 30; εδιχαιώϋη 1 Tim. 3: 16
han blef bevisad ss. den han var till sitt väsende,
alltså: han blef i sin gudomliga herrlighet
bevisad (ss. Guds son). Anm. De 2:ne ställena
δικαιούται πίστει–––νόμου Rom. 3: 28 och
δικαιούται ες "έργων––-μόνον Jac. 2: 24 och
i allmht Pauli och Jacobi lära om tron och
ger-ningarna kunna ganska väl stå tillsamman. Paulus
menar, att gerningarna icke utgöra någon förtje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
