Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ε - ἐλεημοσύνη ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 έλεημοσύντ)
medlidande, förbarma sig öfver τινά Mt. 9: 27
scepe, visa sig huld 1. nådig emot ngn τινά Hora.
9: 15. 16. 18; pass. röna medlidande, vederfaras
barmhertighet, blifva benådad o. s. v. Mt, 5: 7,
Rom. 11: 30. 31 al.; anm. ό ελεών Rom. 12: S
= parabolanus sjukskötare (utgjorde en elass af
diaconi); — έλεέω utmärker ett verksamt
deltagande (mera activt), οιχτείρω deremot blott
beklagande (mera passivt).
ελεημοσύνη, ης, ή (följ.) medlidsamhet (emot
fattiga), understöd, barmhertighetsverk, allmosa;
ποι-είν έλ. Mt. 6: (1). 2 al. utöfva
barmhertighetsverk, διδόναι έλ. Lc. 12: 33 al. gifva allmosa,
deremot Lc. 11: 41 gifva ss. allmosa {τα ενόντα
det som är i bägaren och fatet).
έλεήρΛον, ov, genit. ονος (följ.) medlidsam, bann-
hertig Mt. 5: 7, Hebr. 2: 17.
έλεος. ου, ό Mt. 9: 13 al. och -εος, τό Lc. 1: 50 al.
medlidande, förbarmande, barmhertighet; τω
ύμε-τέρίϋ έλέει Rom. 11: 31 genom den eder
vederfarna barmhertighet (hkt skulle väcka dem till
afundsjuka), ελ. χαταχαυχάται χρίσεως Jac. 2: 13
se ζ a τ ax a υ γ ά.o μα. ι.
ελευθερία., ας, f] (följ.) frihet i allmht ss. i
handlingssätt 1 Cor. 10: 29; frihet från (Mosaiska)
lagens föreskrifter och förbannelse, den
evangeliska friheten Gal. 2: 14, 5: 1, 1 Petr. 2: 16
(frihet från lagtvång), την ελ. (scil. τρέπετε 1. dylikt)
Gal. 5: 13 använden blott icke friheten till en
anledning för köttet; andlig frihet 2 Cor. 3: 17,
2 Petr. 2: 19; νόμος ελ. Jac. 1: 25, 2: 12; ή
έλ1. —–του Θεοΰ Rom. 8: 21 den frihet, hkn
skall bestå i Guds barns herrlighet.
ελεύθερος, a, ov (obrukl. έλεύΰω = έρχομαι) li b er,
som kan komma och gå när och hvart han vill,
kan fritt röra sig, obunden, fri, sin egen herre;
i N. T. a) i borgerlig mening: oafhängiga fri )(
δούλος, Joh. 8: 33 al., oberoende έχ πάντων 1
Cor. 9: 19 af alla, fri från skatt Mt. 17: 26, från
lagen Rom. 7: 3 (lös och ledig från lagen); b) i
evangelisk 1. andlig mening: fri (från lagens
förbannelse), τη δικαιοσύνη Rom. 6: 20 med afs. på
rättfärdigheten d. ä. faktiskt oafhängiga af lagens
fordringar, 1 Petr. 2: 16 (emedan cle icke af
lagtvång eller andra yttre motiver utan δια τον A
ύ-ριον göra det goda, kallas de trogna så).
έλευΐ/ερόω, ώσω, ω σα; ωιϊήσομάι, ώΜην (fgde) göra
fri, frigöra, befria; i N. T. blott i högre och and-
"Ελλψ
lig 1. evang. mening Joh. 8: 32 al., έλ.ευ&ερία
έλ1. Gal. 6: 1 befria för frihet (för att blifva fria).
έλευσις. εως·, ή (έλεύσομ.αι. fut. till έρχομαι)
ankomst Act. 7: 52.
έλεψάντινος, η. ov (έλ.έφας, αντος elefant,
elefanttand, elfenben) af elfenben σχεΰος έλ. Apoc. 18:
12 elfenbenskärl.
Ελιαχείμ, ό indecl. (Csp vK Gud upprättar) Eliakim,
Abiuds son Mt. 1: 13 (bis), Lc. 3: 30.
έλιγμα, α.τος, τό (ελίσσω) eg. det vridna, korg?
μίγμα. Joh. 19: 39. ’
Ί’Άιέζερ, ό indecl. (= Ελεάζαρ, hkt se) Eliezer, en
af JEsu förfäder Lc. 3: 29.
Έλιούδ, ό indecl. Gud, ~ i Π ära) Eiiitd, Achims
son Mt. 1: 14. 15.
’Ελισάβετ, ή indecl. ΠGuds ed 1. löfte af
svärja) Elisabeth, Zacharias’ hustru och
Johannis döparens moder Lc. 1: 5 fl".
Έλισσαίος, ου, !> (i? ttT1 Ν Gud "hjelp) Elisa,
pro-pheten Elias’ lärjunge, följeslagare och
efterträdare; uppträdde ss. sjelfständig propliet under
konungarne Joram och Jehu 896—856 f. Chr.;
se vidare 1 Reg. 19—2 Reg. 13; fkmr i N. T.
Lc. 4: 27. ’
ελίσσω, ίςω (ελ;ς adj. vriden, ringlad) vrida, linda,
sammanveckla Hebr. 1: 12, äfven Apoc. 6: 14
ελισσόμενον för ε’ιλισσ. (se ε’άίσσω).
ελχος, εος, τό (ελχω) sår, rufva, var- 1. etterböld
Lc. 16: 21, Apoc. 16: 2. 11.
ελχόω; ωμαι (fgde) förorsaka sär, såra; ρ. ρ. ρ. είλχ.
1. ήλχ. Lc. 16: 20 full af bölder 1. sår. *
ελχύω, se följ.
ελχω, έλχύσω, ειλχυσα (præs. ελχύω fkmr ej i N. T.)
draga Joh. 6: 44 al., släpa Act. 16: 19 al., draga
ut d. ä. blotta Joh. 18: 10; i profangrek. har
ordet äfven betydelsen af sarga, slita, rifva hvaraf
Ελχος, hkt se.
Ελλ.άς, άδος, ή Hellas 1. Grekland, egentl,
landska-perna emellan Thessalien och Peloponnesus, alltså
egentliga Hellas; men Act. 20: 2 äfven med
inbegrepp af Peloponnesus, alltså = ’Αχαία, hkt se.
’ΕΑλην, ηνος, !> Hellån 1. Grek (οι Ελλ. en
hufvudstam af Greklands urinvånare, s. först bodde
omkring Parnassus i Phocis och derpå under
Deu-calion vandrade in i Thessalien; Achilleus’
följeslagare till Troja; sedermera Greker i allmänhet),
af grek. ursprung; så kallades si/necdoehice »icke
Judar», så att dermed betecknades Hedningar, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
