Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ε - ἑπιβαίνω ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 έπφαίνω
mina fötter), έπί τό συμφέρον Hebr. 12: 10 för
eder nytta, till edert bästa, εφ’ όσον Mt. 25: 40
ol. in q u an tum för så vida, i samma mån som;
i 1. med afseende på Mc. 9: 12, 10: 11 al. —
Anm. I synnerhet vid sammansättningar är
betydelsen efter rätt vanlig. Af alla præpositioner
finnes ingen mera mång- 1. svårtydig; hfre man
här, för att undvika en tröttande vidlyftighet, till
största delen måst inskränka sig till att blott
uppgifva dess möjliga betydelser.
επιβαίνω, β έβηχα, έβην (βαίνω stiga) stiga, träda
■på, till; επί τινά. Mt. 21: 5 bestiga, εις τι Act.
21: 6 stiga in i (ett skepp — Tisch. har
άνέ-βημεν), τινί Act. 27: 2 stiga om bord på (ett
skepp), absol. Act. 21: 2; εις τι Act. 20: 18
komma till, biträda, τινί Act. 25: 1 tillträda.
έπιβάλλω, έβαλον (βάλλω) kasta på 1. öfver βρόχον
τινί 1 Cor. 7: 35 (se βρόχος), τινί τι Mc. 11: 7
kasta 1. lägga ngt på ngn; lägga på την χείρα
έπί τι Lc. 9: 62 sin hand på 1. sätta den till
ngt, τ ας χείράς τινι Act. 4: 3 lägga 1. bära
händer på ngn = fatta uti ngn, taga ngn fatt 1.
fast, επί τινά. Mt. 26: 50 al., med infin. Act.
12: 1 lägga handen vid, gripa till, företaga sig
= έπιχειρέω; c. subst, conjug. έπίβλημα επί τινι
Mt. 9: 16 1. επί τι Lc. 5: 36 sätta en lapp 1.
bot på ngt; inträns, kasta sig på, störta emot,
slå in Mc. 4: 37, έπιβαλών Mc. 14: 72 han
störtade ut och (af alla försök att tyda ordet är detta
sannolikast jfr Mt. 26: 75, Lc. 22: 62; andra:
han höljde sitt ansigte 1. han började 1. han
märkte derpå); impers. επιβάλλει μοι det faller
mig till, tillkommer mig, deraf το επιβ. μέρος
Lc. 15: 12 den på mig fallande 1. mig
tillfallande 1. tillkommande andelen.
έπιβαρέω, ησα (βαρέω) belasta, betunga, falla
besvärlig τινά 1 Thess. 2: 9, 2 Thess. 3: 8 (med
fordran af underhåll); alldeles nedtrycka 2 Cor. 2: 5
(den brottslige, se 1 Cor. 5: 1 ff.).
επιβιβάζω, ασα. (βιβάζω låta gå, föra åstad) föra,
lägga, sätta επί τι Lc. 10: 34 på ngt, äfn utan
επί τι Lc. 19: 35, Act. 23: 24.
έπιβλέπω, έβλεψα; εβλεψάμην (βλέπω) se efter, åt,
till επί τι Lc. 1: 48, επί τινα 9: 38 (om den
mäktigares nådiga blick på den ringare, hkn han
bevisar välgerningar — har alltså bibegrepp af
välvilja och nedlåtenhet); kasta sina blickar på,
fästa uppmärksamhet vid 1. på έπί τινα Jac. 2: 3.
ί-ιγράφοt
έπίβλημα, ατος, τό (επιβάλλω) det deröfver kastade,
lagda, satta, tillsats, lapp, bot Mt. 9: 16 al. (se
επιβάλλω).
επιβοάω (βοάω) ropa efter, på, till 1. emot; i
allmänhet ropa högt, skria Act. 25: 24.
έπιβουλ.ή, ής, ή (βουλή) eg. hafvande i tanke 1.
uppsåt, förehafvande, anslag, stämpling, försåt Aet.
9: 24 al.
† έπιγαμβρεύω (γαμβρεύω besvågra, af γαμβρός
hvar och en genom giftermål beslägtad, besvågrad,
affinis af γ αμέ ω) ss. besvågrad 1. till följe af
slägtskaps- 1. leviratslagen taga ngn till hustru
τινά Mt. 22: 24; anm. enligt Deuteron. 25: 5 ff.
skulle, i händelse en gift man dog barnlös, hans
broder 1., i brist deraf, lians närmaste anförvandt
äkta enkan och låta i slägtregistret anteckna sin
förstfödde son ss. den aflidnes.
επίγειος, ov (επί τη γέα ontr. γη) den som är 1.
befinner sig på jorden, jordinnevånare, menniska
Phil. 2: 10 ( )( επουράνιοι englarne och
καταχθόνιοι de döde i Hades); jordisk σώματα 1 Cor.
15: 40 (menniskornas och djurens )( έπουρ.
englarnes), οίχία 2 Cor. 5: 1 (vår nu varande kropp),
σοφία Jac. 3: 15 (med bibegrepp af svaghet och
ofullständighet); τά επ. Phil. 3: 19 det s. är på
jorden, Joh. 3: 12 det s. iuskn på sig sjelf erfar
under sitt jordiska lif ( )( τά επουράνια, hkt se).
επιγίνομαι, εγενόμην (γίνομαι) derefter uppkomma,
infinna sig, inträda Act. 28: 13.
έπιγινώσχω, γνώσομαι, έγνωχα, έγνων; εγνώσθην
(γινώσχω) efteråt 1. åter 1. igenkänna Mt. 14: 35
al.; varseblifva, förnimma, märka Lc. 1: 22 al.,
lära känna, få veta Lc. 7: 37, Act. 9: 30 al.,
känna Mt. 9: 16. 20 al, känna till 2 Cor. 1: 13.
14 al, noga känna Lc. 1: 4 al., 1 Cor. 13: 12;
prces. part. pass. 2 Cor. 6: 9 väl känd 1. bekant,
έπίγνωσις, εως, ή (fgde) eg. igenkännande, kunskap,
i synn. riktig, noggrann och fullkomlig kännedom
1. insigt i ngt (starkare än γνώσις) ss. αληθείας
1 Tim. 2: 4 al., i synn. om Gud och gudomliga
ting ss. Rom. 10: 2 al, Ί. \ou förnämligast i
Petri 2:dra epistel.
επιγραφή, ής. ή (följ.) på-, in-, omskrift Mt. 22:
20 al, öfverskrift Mc. 15: 26, Lc. 23: 38 (se
σταυρός).
επιγράφω, γράφω -, γέγραμμαι (γράφω) skrifva
derpå Act. 17: 23, Apoc. 21: 12; έπ. επιγραφήν
Mc. 14: 26 göra en in- 1. öfverskrift; metaphor.
inskrifva τον νόμον έπί χαρδίας τινός Hebr. 8: 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
