Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ι - Ἰκόνιον ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Ίχύνιον
bortfaller ofta ss. είβω, λ.είβω) fuktighet, vätska
Lc. 8: 6. *
’Ixàvtov, ου, τό Iconium, folkrik stad i M. Asien
öster om Antiochia Pisidiæ, räknadt än till
Phrygien, än till Lycaonien (troligen rättast), än till
Pisidien. Det låg på en bördig slätt vid foten
af Taurus och räknade också Judar ibland sina
invånare. Paulus grundlade der personligen en
christen församling; heter nu Koniah; fkmr Act.
13: 51 al.
ιλαρός, ά, <)v (ιλαος = ίλεως blidkad, huld, nådig,
beslägtadt med ίλάσκομαι) hilaris, munter, glad
)( σκυθρωπός 2 Cor. 9: 7. ’
’ιλαρότης, ητος, ή (fgde) munterhet, glädtighet Rom.
12: 8. *
ίλάσκομαι; ίλάσθην (stam obrukl. ιλα.ω) blidka,
försona τάς αμαρτίας Hebr. 2: 17; ίλάσδητί μοι Lc.
18: 13 var mig nådig! »misskuuda dig öfver mig!»
ίλασμός, ου, o (fgde) försoning 1 Joh. 2: 2, 4: 10
(tillfyllestgörelse för synden genom ett
ställeföre-trädande offer).
† ίλ,αστήριον, ου, τό (Ιλάσκομαι) 1:ο) stället för
försoningen, locket på förbundsarken, nådastolen (så
öfversätta LXX ΓΠÈΓ"), Hebr. 9: 5. — 2:o)
medlet att försona, försoningsoffer Rom. 3: 25; på
detta sednare ställe antaga flera den förra
bemärkelsen sålunda, att, liksom på den stora
försoningsdagen (den 10:de Tischri) Jehova försonades
derigenom att offerblodet stänktes på förbundsarkens
lock, så kallas ock Christus så, genom hkn den
evigt gällande försoningen har skett, då han lät
sitt eget blod utgjutas och sig sjelf dermed
bestänkas ; det förra offerblodet var en symbol af
det sednare.
ίλεως, ων (attice för ιλ.αος, se ιλαρός) pacatus,
blidkad, blid, huld, nådig τινί Hebr. 8: 12; Ίλεως
σοι Mt. 16: 22 sal. έστω ό Θεός Gud vare dig
nådig! d. ä. det förbjude Gud!
Ίλλυριχόν, ου, τό Illyricum, Illyrien, ett bekant
lancl i det gamla Europa, betecknadt Rom. 15:
19 ss. den punkt, ända till hkn Apostlen Paulus
sträckte sin evangeliska verksamhet. Illyrien var
då en Romersk provins och omfattade kustlandet
öster om Adriatiska hafsviken. Rörande den
frågan, när Apostlen verkade der, tiger evangeliska
historien; dock torde man kunna antaga, att Paul.
under sin sista resa till Corinth (Act. 20: 1—3)
gjort en kort utfart till Illyrien.
Ίόππη
ίμάς, άντος, b läderrem, pisksnärt, rem Act. 22: 25
(af sådana hopflätades gissel); annars skorem Mc.
1: 7 al. (hvarmed sandalerna fastbundos).
† ιματίζω-, ισμαι (följ.) kläda, påkläda Mc. 5: 15,
Lc. 8: 35.
ίμάτιον, ου, τό (qsi ε’ιμάτιον af v.μα det påtagna,
drägt, klädnad af εννυμι, είμαι se αμφιέννυμι) i
allmht klädesplagg 1. -persedel, klädnad Mt. 9: 16
al., i synnerhet öfverklädnad, mantel Π^ψ, äfn
Mt. 5: 40 al,; tjente äfn till natt-täcke och
kunde derföre ss. pant icke behållas öfver natten.
Underklädnad 1. lifrock hette γιτών, hkt se.
ιματισμός, ου, b (ιματίζω) klädnad, öfver- 1. under-,
kläder Lc. 7: 25 al.
ίμείρομαι (ίμερος åtrå, längtan af ιεμαι sträfva efter,
liks. sätta sig i rörelse) sträfva efter, åtrå, längta
efter τινός || όμειρόμενοι 1 Thess. 2: 8.
ίνα (stam det gamla pronom. demonstrat. ίς, neutr. i,
is, id) conjiinct. l:o) = οπως på det att, för att
Mt. 9: 6 scepe, anses alltid stå τελ.ικώς så att det
uttrycker en afsigt 1. ett ändamål, icke έχβατιχώς
1. följd; Ίνα τί 1. ίνατί Mt. 9: 4 egentl, elliptiskt
scil. γένηται 1. γένοιτο på det att hvad skall 1.
skulle ske? = hvarföre? — 2.-o) — οτι efter
sådana verba, som bedja, vilja, säga o. s. v. Mt.
4: 4, 7: 12 al. äfven efter συμφέρει, ά.ξιος ss.
Mt. 18: 6, Joh. 1: 27. — Att med Fritzche och
andra vilja på alla ställen fasthålla Ίνα ss. ren
af-sigtspartikel, är omöjligt; ty afsigtsmomentet
trädde tillbaka för betecknandet af följden.
Sammanblandningen af begge constructionerna (afsigt och
följd) hade sin grund deruti, att man tänkte sig
hvarje följd ss. gudomlig afsigt. — Vanligen följer
efter Ίνα conjunctivus 1. optativns, men någon gång
äfven indicat. ss. 1 Cor. 4: 6, Gal. 4: 17, Apoc.
22: 14 och några variantes lectiones ss. Gal. 2:
4 al. — Ίνα (liksom δπως i profangrek.)
förutsätter ngn gång ett föregående verb och är sålunda
ett slags omskrifning af imperativen t. ex. Ίνα
πε-ρισσεΰητε 2 Cor. 8: 7 st. οράτε Ίνα π. vinnläggen
1. sen till att J 1. vinnläggen eder om att utmärka
eder, Ίνα φοβήται τον άνδρα Eph. 5: 33 st.
βού-λομαι Ίνα κ. τ. λ. jag vill att hon fruktar d. ä.
frukte hon sin man; jfr äfven Joh. 1: 8, der
ήλθεν bör suppleras från föregående vers o. s. v.
ίνατί, se fgde.
’ /ό>ππη, ης, η skönhet) Joppe, nu Ja/fa, myc-
ket gammal Philistæisk stad vid Medelhafvet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
