Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ι - Ἰουλία ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Ιουλία
nedra Gaulanitis; under procuratorn Coponius
uppviglade han i förening med en pharisé Sadok
Judarne emot den census, som kejsar Augustus
genom Quirinius år 6 e. Chr. låtit företaga Act. 5:
37. — 7:o) en invånare i Damascus Act. 9: 11. —
8:o) med tillnamnet Βαρσαββάς Act. 15: 22.
Ιουλία, ας, ή Julia, en christinna i Rom, troligen
Philologi hustru Rom. 16: 15.
’Ιούλιος, ου, b Julius, en Rom. centurio Act. 27:
1 ff.; eseorterade Paulus ifrån Cæsarea till Rom.
Ίουνίας, a, ό Junius, en christen i Rom, Pauli
slägtinge och förre medfånge Rom. 16: 7;
somliga antaga (dock väl utan skäl), att det är
namnet på en qvinna (’Ιουνία, ας), som var
Andro-nici hustru.
’/ουστος, ου, b, af och — Justus l:o) Joseph
Bar-sabbas Act. 1: 23. — 2:o) en Corinthisk proselyt
Act. 18: 7. — 3:o)-en jude-christen i Cæsarea,
som egentligen hette ’Ιησούς Col. 4: 11.
ιππεύς, έως, b (ίππος) ryttare Act. 23: 23. 32.
’ιππικός, ή, όν (följ.) hörande till häst, ryttare; το
ίππ. Apoc. 9: 16 rytteri, men i nyare editioner
står του Ίππου. *
Ίππος, ου, b (trol. onomatop. ord — liksom [-hin]i-] {+hin-
]i+} io — gnäggaren) häst Jac. 3: 3 al.; Ίππ.
λευκός κ. τ. λ1. Apoc. 6: 2 ff. beteckna seger, krig,
hungersnöd, pest (den förste ryttaren är väl
HER-ren, jmfr Apoc. 19: 11; de andre antyda
landsplågor vid och omkring Jerusalems förstöring; ty
sedan komma de förste århundradens martyrer —
det 5:te inseglet — och sedan förebuden till
verldens undergång — det 6:te inseglet; Ίππος, ή
(hos profanförf.), men äfven b, rytteri || ιππικού
Apoc. 9: 16.
ίρις, ιό o ς. ή (vaul. härledningen af είρω, έρώ
till-sägerska, förkunnerska) ss. nonien propr. Iris
gudarnes budbärannna (hos profanförf.); ss. nonien
appellativum regnbågen Apoc. 4: 3, 10: 1.
Ισαάκ, b indecl. (p Π i’1 han skall le, jfr Genes. 17:
17. 19) Isac, Abrahams och Saras son, se
Ge-nesis. Mt. 1: 2 al.
† Ισάγγελος, ov (ίσος. άγγελος) englalik Lc. 20: 36.
Ίσασχάρ, b indecl. ("Orøtø? af W’.1 han är "Oψ
lönen) Issaschar, Jacobs son med Lea, stamfader
för den efter honom benämnda stammen Apoc.
7: 7. *
ίσίϊι, imperat. till ειμί, men äfven till οίο a.
ϊστ-η’ίΐ
’Ισκαριώτης, ου, b (ΠΪ’Ίρ tZPN mannen från
Ka-rioth i Juda stam) Iscarioth, tillnamnet på den
lärjunge, som förrådde Frälsaren Mt, 10: 4 al.
ίσυς, η, ov, äfven ίσος (epice εϊσος af εισάρ.ην vara
lik af είδω) lika till utseende, storlek, styrka,
antal, lik, jemlik, lika stor Mt. 20: 12 al.;
likalydande, öfverensstämmande μαρτυρία Mc. 14:
56. 59, b ίσος Act. 11: 17 densamme; neutr.
plur. ss. adv. likasom, lika med τινί Phil. 2: 6.
ισότης, ητος, ή (fgde) likhet, likmätighet, billighet;
ες ίσότ. 2 Cor. 8: 14 efter likhets-norm; ή ίσότ.
Col. 4: 1 (den christligt) jemlikheten (så att
herrarne anse och behandla sina tjenare ss. sina likar).
ισότιμος, ov (ίσος, τιμή) af lika värde, rang, ära;
πίστις 2 Petr. 1: 1 (dermed menas, att deras
πί-στις, till hka författaren skrifver, har samma värde
som deras, hka han betecknar med ημίν d. ä. de
jude-christnas).
Ισό ψύχος, ov (ίσος, ψυχή) liksinnad Phil. 2: 20
(neml. med mig).
’Ισραήλ, b indecl. (^’Ίψ1 af bi< Gud och ΓΠψ
han brottades, kämpade = Gudakämpe, 1.
furste = Guds furste; andra af b Ν och "lif1
Guds rätte — jfr Joh. 1: 48 εν ω δόλος ουκ
εστί) Israel, hkt namn patriarken Jacob fick, då
han brottades med HERran (Genes. 32: 24—28),
Rom. 9: 6, οίκος, λαός 1. οι υιοί ’/. Mt. 10: 6 al.
Israëls hus, folk, söner d. ä. Israëliterna; metonym.
Israëls efterkommande, Israëliterna 1. Judarne Mt.
2: 6 al., sanna Israëlsbarn Rom. 9: 6, men ’/.
κσ,τά σάρκα, se σάρξ; b ’I. του Θεοί» Gal. 6: 16
Guds Israël (i motsats mot Jacobs köttslige
efterkommande) d. ä. de Israëliter, hka Gud anser ss.
sådana, de sanna christna; anm. Israel mera
brukligt ss. folksnaran, Jacob ss. personnamn.
’Ισραηλίτης, ου, b (fgde) Israelit, en Israëls 1.
Jacobs afkomling Joh. 1: 48, Act. 2: 22 al.,
utgjorde en äretitel se Rom. 9: 4.
ιστάνω 1. ιστάω. se "στημι.
ίστε, ίσασι, 2 och 3 pers. plur. till οίο a. se είδω.
Ίστημι. äfven ιστάω 1. ίστάνω (Rom. 3: 31), στήσω,
εστηκα, έστησα, έστην; στήσομαΐ; σταθήσομαι,
έστάθην (stam στάω) 1:ο) ställa Mt, 4: 5 al.,
ställa fram Act. 6: 13, framställa Jud. 24;
fastställa, fixera till bestraffning Act. 7: 60 — låta
umgälla; trop. fastställa, bestämma Act. 17: 31,
befästa, stadfästa τον v όρο v Rom. 3: 31, göra
gällande τήν δικαιοσ·>νην 10: 3, göra stående 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
