Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Λ - Λουκᾶς ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Λουκάς
Λυχαονία
191
7: 29 (hör till det fgde), hvad det öfriga
beträffar Eph. 6: 10, Phil. 3: 1 (hvad J utom det
hitintills sagda ännu hafven att göra), Phil. 4: 8
(hvad utomdess åligger eder ss. pligt), 1 Thess.
4-: 1 (der Tisch. ej har τό) och 2 Thess. 3: 1
(hvad utom det hitintills sagda ännu är att säga);
?> δε λ. χ. τ. λ. 1 Cor. 4: 2 »hvad dessutom är
att märka är det anspråk man gör på hushållarne,
att o. s. v.»; του λοιποίί Gal. 6: 17 hädanefter; —
plur. οι λ. med och utan subst, de öfrige, de
andre ss. Mt. 22: 6 al., äfven = de otrogne,
hedningarne ss. Eph. 2: 3, 1 Thess. 4: 13, 5: 6,
τα λ. Mc. 4: 19 al. det öfriga, det andra. —
Anm. λοιπόν och το λ. omvexla i editionerna.
Λουχάς, ά., b (smdr. af lat. ordet Lucanus) Lucas,
författare till det 3:dje Evangelium och
Apostla-gerningarne, anses vara född i Antiochia; oafgjordt
om han varit född Jude 1. hedning; för det
sednare talar hans grekiskt-latinska namn, äfvensom
den nära nog classiska grekiska han skrifver; men
då Evangelium förråder en mycket noggrann
kännedom af Judiska förhållanden, så kan man med stor
sannolikhet sluta, att författaren väl är född
hedning, men redan tidigt blifvit Jud. proselyt och
slutligen öfvergått till christendomen (andra anse
honom för hellenistisk d. ä. grekiskttalande Jude).
Till sitt borgerliga yrke läkare Col. 4: 14; Pauli
trogne följeslagare och medhjelpare Col. 4: 14,
2 Tim. 2: 11 al. Enligt Act. 16: 10 följ., 20:
5 följ., 21: 1 följ., 27: 1 — 28: 16 har han,
sedan Paulus kom till Troas (på 2:dra
missionsresan) och for öfver Macedonien, åtföljt Aposteln
på dennes resor, till och med till Rom. Sitt
Evangelium skref han under Apostelns
öfverinseende och dedicerade det, äfvensom
Apostlager-ningarne till Theophilus (se Θεόφιλος). Cetera
ignota.
Λουχιος, ου, b (lat.) Lucius, ifrån Cyrene, en af de
5 lärarne i Antiochia och Pauli medhjelpare, men
icke densamme som fgde; fkmr Act. 13: 1, Rom.
16: 21. Han skall hafva blifvit biskop i Laodicæa.
λουτρόν, ου, τό (följ.) tvagning smedel, badning, bad;
τό λ. του ύδατος Eph. 5: 26 det bekanta
vattenbadet, vattenbadet χατ εξοχήν, döpelsen, λ.
παλιγγενεσίας xai άναχαινώσεως πν. άγιου Tit. 3: 5
ett bad som innefattar 1. medför ny födelse och
en af den Ii. Ande verkad förnyelse (så kallas
dopet, emedan den troende dervid födes på nytt
och får helgelsekraft af den H. Ande).
λ,ούω, έλουσα-, λέλ,ουμαι, ελουσάμ-ην (stam λόω,
besl. med λύω) luo, lavo, bada, tvätta, två
Act. 9: 37, τινά από τίνος aftvå ngn ngt, rena
ngn ifrån ngt Act. 16: 33 (egentl, oo han tvådde
dem så att de blefvo renade ifrån slagen d. v. s.
från blodet af de slagne såren); i metaph. andlig
mening rena Apoc. 1: 5, äfven i pass. Hebr. 10: 2,
Joh. 13: 10 »den som blifvit renad (från
synderna) = fått syndaförlåtelsen (i
rättfärdiggörelsen), har icke behof af annat än att två fötterna
på sig (som blifvit orenade under vandringen) d. ä.
än af den dagliga reningen.
Λύδδα, -ης, ή, äfven -a, ων, τά (li^ kanske strid,
träta; Arab. Ludd, Ludda; Græce Λιόςπολις)
Lydda; denna stad låg ett stycke från Joppe på
vägen från Jerusalem till Cæsarea; hörde i början
till Samarien, men sedan till Judæen. Tidigt hade
här bildat sig en christen församling; der botade
Petras Æneas Act. 9: 32 följ.
Λυδία, ας, Y] Lydia l:o) landskap i Mindre Asien.
Tidigt utgjorde Lydien medelpunkten för ett eget
Lydiskt rike, hvars siste konung Croesus
besegrades af Cyrus d. äldre 546 f. Chr. Efter
Perga-meniske konungen Attalus III Pliilomätors död
133 f. Chr. kom Lydien med hela det öfriga
Pergameniska riket under omedelbart Romerskt
välde och utgjorde sedan dess en del af
provinsen Asia. — Landet sjelft, ehuru genomstruket
af berget Tmolus, hade dock några ansenliga
slätter, ett mildt klimat, stor fruktbarhet och
rikedom på många slags produkter. Ibland Lydiska
städer nämnas i N. T. Sardes (den förnämsta),
Thyatira och Philadelphia; i G. T. förekomma
Lydierna troligen under benämningen Genes.
10: 22. — 2:o) ett fruntimmer från Thyatira, som
uppehöll sig i Philippi och var purpurkrämerska
1. handlade med purpurkläder; antingen var Lydia
hennes egentliga namn, eller kallades hon så
derföre att hon var en Lydiska, emedan Lydien var
berömdt för sina purpurfärgerier; den förra
meningen är riktigare; Act. 16: 14. *
Λυχαονία, ας, ή Lycaonien, en provins i Mindre
Asien, som likväl i N. och Y. icke hade några
bestämda gränser. I O. gränsade det till
Cappa-docien och i S. skildes det från Cilicien genom
berget Taurus. Det utgjorde en mellan berg
liggande slätt med många kullar, hvars jordmån var
starkt impregnerad med salt, sä att få källor med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
