Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ... - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 σαββατισμός
(himla)härskaromes HERre, till beteckning af Gud
den allsvåldige, aldrahögste Rom. 9: 29, Jac. 5: 4.
σαββατισμός, ού b (σαββατίζω fira sabbat, af följ.)
sabbatsfirande, sabbatshvila 1. -ro Hebr. 4: 9. *
σάββατον, ou, τό, dat. plur. metaplastiskt σάββασι
hvilo- 1. fridag af ΓΙ2ψ upphöra med
arbete, hvila) egentl, hvila ifrån arbete =
χατά-παυσις, hvilodag l:o) sabbat, lördag 1. rättare:
ifrån solnedgången på fredagen till samma tid på
lördagen; Mt. 12: 2 al.; plur. nyttjas visserligen
om flera sabbater ss. Act. 17: 2, Col. 2: 16, men
vanligtvis om en sabbat (i analogi med Grekernas
och Romarnes namn på fester t. ex. Παναθήναια,
Saturnalia o. s. v.; kanske också blott en
efterbildning af Aramäiska singularformen Mt.
12: 1 sæpe; σαββάτου οδός Act. 1: 12 (se οδός),
τό μεταξύ σ. Act. 13: 42 (se μεταξύ). — Anm.
Sabbatsdagen var af Gud sjelf instiftad till minne
af skapelsens fullbordan Genes. 2: 2. 3; hvarje
Jude var förpligtad att afhålla sig ifrån allt
arbete på denna dag Exod. 20: 8. 11, den
häremot bröt skulle dö Genes. 35: 2 (det är
derföre som Pharisæerna förebrådde Erälsaren att
Hans lärjungar uppryckte ax på sabbaten Mt. 12:
1.2 — så fick man enligt traditionen icke bota,
undantagande lifsfarliga sjukdomar, ibid. 10). —
2:o) synecd. både i singul. och plur. vecka (som
börjar efter sabbaten och slutar med sabbatsdagen)
Mt. 28: 1 al. ss. μία. σαββάτων 1. c. al. 1.
σαββο.του 1 Cor. 16: 2 1. πρώτη σαββάτου Mc. 16: 9
första dagen i veckan = söndagen = ΗΠΝ
(i den Rabbinska räkningen), så betyder "O ψ
måndag o. s. v.
σαγήνη, ης, ή ett stort nät, not Mt. 13: 47. *
Σαδδουχαίος, ου, ό (antingen af p1"^ rättrådig,
orthodox, eller af Σαδώχ, som var en
lärjunge till Antigonus Sochæus i förra hälften af
3:dje århundradet f. Chr.) Sadducæer, som tillhör
Sadducæiska sekten (de 3 religionspartierna voro
Pharisæer, Sadducæer och Essæer, af hka de
sistnämnde icke förekomma i N. T.). Sadducæerne
förkastade alla traditioner och höllo sig i
religionssaker blott vid G. T:s skrifter (icke blott
Penta-teuchen, ss. några påstå), hvaraf troligtvis
namnet (anm. skillnaden emellan Katlioliker och
Protestanter, Sonniter och Schiiter hos
Muhammedanerna); de nekade tillvaron af andar och englar
(Act. 23: 8), själens odödlighet och kroppens upp-
Σαλείμ
ståndelse (Mt. 22: 23 al.) och följaktligen belöning
och straff efter döden; de trodde icke heller på
Guds försyn, utan allt berodde på menniskan sjelf.
Eör öfrigt voro de af sträuga seder (andra antaga
motsatsen); dock stodo de hos folket i ringa
anseende, hos de förnäme och rike deremot i så
mycket större. Deras antal var ringa i jemförelse
med Pharisæernas, med hvilka de i öfrigt stodo i
en skarp motsats, men gjorde gemensam sak emot
Frälsaren och Hans lära. — Man har med mer
1. mindre skäl jemfört Pharisæerna med Stoikerna,
Sadducæerna med Epicuræerna och Essæerna med
Pythagoræerna; fkmr Mt. 3: 7 al.
Σαδώχ, b indecl. (plT^ rättrådig) Sadok, Azors
son Mt. 1: 14 (bis),
σαίνω (beslägtadt med σείω) sätta i rörelse, skaka
(egentl, vifta med svansen ουρά äfven ουράν. om
hundar), oroa; pass. skakas, drifvas hit och dit,
blifva vacklande, vackla 1 Thess. 3: 3. *
σάχχ.ος, ou, b (p^) säck, egentl, hårduk 1. groft
och tjockt tyg i synnerhet af gethår σ. τρίχινος
Apoc. 6: 12 hårsäck, och allt deraf förfärdigadt
— en klädning 1. mantel af sådant tyg nyttjade
pilgrimer och österländska asketer, äfvensom
pro-pheter och botpredikanter Apoc. 11: 3 (jfr Mt.
3: 4); äfven sörjande brakade en sådan, grof,
svart, säcklik, med armhål försedd klädning och
beströdde hufvudet med aska Mt. 11: 21, Lc.
10: 13. — Man har gjort den anmärkningen,
att ordet förekommer i nästan alla både äldre
och nyare språk.
Σαλά, b indecl. (Π telning) Sala, Ebers fader
Lc. 3: 35. *
Σαλαδιήλ, b indecl. (PN1
nf? Ν ψ jag har begärt af
1. bedt Gud) Salathiel, Jechonias son Mt. 1: 12,
Lc. 3: 27.
Σαλαμίς, ίνος, ή Salamis, sjöstad i östra delen af
ön Cypern med en beqväm hamn, fordom säte
för mäktiga konungar och äfven sedermera en af
de förnämsta städer på ön. Sedan det genom en
jordbäfning blifvit förstördt under Constantin den
store, lät denne kejsare (och hans närmaste
efterträdare) återuppbygga det under namn af
Constantia; några timmars väg S.Y. derifrån ligger
det nuvarande Famagusta.
Σαλείμ, ή indecl. (cblV) Salem 1. Salim, en by 1.
liten stad söder om Schythopolis på Jordans-ängen
d. ä. nära Jordan vester om denna flod; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
