Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ... - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<ττοιχείον
ningen för de kringstående åhörarne. Deras
grundsatser voro: verlden är ett lefvande väsende af eld,
hvars själ är Gud, och kropp naturen;
menniskosjälen är af lika väsende med och ett utflöde af
denna verldssjäl, dock ss. enskild förgänglig; det
högsta i själen är förnuftet; dygd är, då allt
lyder förnuftet, och denna utgör menniskans
lycksalighet, allt annat är likgiltigt; denna dygd,
hvarigenom den vise blir verldens konung, vinner
menniskan genom egen kraft; själarne, så väl som allt
annat, ega blott bestånd till verldsförbränningen,
μέχρι τής έκπυρώσεως; — fkmr Act. 17: 18. *
στοιχείο v, ου, τό [egentl, diminut. af στοίχος (af
στείχω stiga, gå, i synnerhet i rad) rad, linea,
påle, beslägtadt med στίχος och στόχος det
uppställda, mål] l:o) en liten upprest stång, i
synnerhet stiftet på solvisaren, som genom sin skugga
utvisar dagens timmar, deraf timme; — 2:o)
bok-sia/ ss. den första enkla beståndsdelen af språket,
så vida det blott talades (γράμματα åter
bokstäfverna, så vida de skrefvos), deraf κατά στ. efter
alphabet, i alphabetisk ordning; — 3:o) första
enkla beståndsdelarne af hvad som helst,
grundämne, element (så i N. T.) antingen a) i physiskt
afseende 2 Petr. 3: 10. 12 himlens grundämnen;
eller b) i andligt afseende στ. τού κόσμου Gal.
4: 3, Col. 2: 8. 20 den icke-christna
mensklighetens elementer, d. ä. de elementer, första
lärobegrepp, som Judarne och hedningarne egde,
ru-dimenta ritualia — juden- och hedendomens
ceremonialväsende —- de sägas vara ασθενή och
πτωχά Gal. 4: 9, ty de kunna icke utverka och
skänka, hvad Gud genom sin Sons sändande i
verlden har utverkat och skänkt; τά στ. τής
αρχή ς τών λογίων τού Θεού Hebr. 5: 12
be-gynnelse-elementerna af Guds utsagor — de
första grundbegreppen af den gudomliga läran, den
första enkla christendoms-undervisningen, liksom
dess abcd.
στοιχέω (se fgde) stå 1. gå i en rak bredvid 1. efter
hvarandra, i allmänhet vandra, metaphor. Act. 21:
24, τοίς ίχνεσίν τίνος Rom. 4: 12 följa ngns
fotspår, τω πνεύματι Gal. 5: 25 följa Anden ss.
lifsprincip i sin vandel, κανόνι Gal. 6: 16 vandra
efter ett rättesnöre, τω αύτω Phil. 3: 16 (infin.
pro imperat.) vandren efter detsamma, följen
samma väg (och således hvarken till höger 1. venster).
στολή, ής, ή (στέλλω) rustning, klädning, stola, i
synnerhet högtidsklädning, som bestod i en lång,
στρατεύω 309
veckig, fotsid mantel, hvaraf furstar, prester och
förnäma personer begagnade sig; Mt. 12: 38 al.
στόμα, ατος, τό (sannolikt af τέμνω, τέτομα. skära)
egentl, det skurna, inskurna, klufna; deraf mun
a) Guds Mt. 4: 4 (άνθρωπομορφώς — se, ρήμα);
— b) menniskors Mt. 5: 2 al., άνοίγειν τό στ.
1. c. al. Πδ Π Π13 öppna munnen d. ä. börja att
tala (dock med bibegrepp af högtidlighet och
frimodighet), τό στ. άνεωχθη Lc. 1: 64 hans mun
öppnades (och hans tungoband löstes = han
återfick sin talförmåga), στ. προς στ. 2 Joh. 12, 3
Joh. 14 mun framför mun = muntligen, έπί στ.
μαρτύρων Mt. 18: 16, 2 Cor. 13: 1 inför
vittnens mun d. ä. i närvaro af vittnen (hkas mun
utsäger ngt dem bekant); talgåfva Lc. 21: 15;
tal, ord Lc. 19: 22 al.; — c) djurs, gap Mt.
17: 27, Hebr. 11: 33; metaphor. έκ στ. λέοντος
ρυσθήναι 2 Tim. 4: 17 (se λέων); — d) om
liflösa ting (per προςωποποιίαν) ss. στ. μαχαίρας
Lc. 21: 24 ^ΤΌ svärdets mun (svärdet
föreställes äta 1. sluka ss. ett glupskt rofdjur — så
πολέμοιο μέγα στ. Homer. II. 10: 8 al. krigets
stora mun 1. vida gap), äfven Hebr. 11: 34; στ.
τής γής Apoc. 12: 16 (om jorden som öppnar sig).
στόμαχος, ου, δ (fgde) egentl, mynning, öppning,
svalg, strupe; sedan magmun, mage, stomachus
1 Tim. 5: 23. *
στρατεία, ας, ή (στρατεύω) fälttåg, krigstjenst;
metaphor. τά όπλα τής στρ. 2 Cor. 10: 4 (se δπλον),
στρατεύειν καλήν στρ. 1 Tim. 1:18 göra en god
krigstjenst (dermed jemföres hans lärarekall).
στράτευμα, ατος, τό (följ.) det som drages 1. drager
i fält, krigshär, härsmakt Mt. 22: 7, Apoc. 19:
14. 19, manskap 1. skara soldater Act. 23: 10.
27 (— det compagni som låg i borgen Antonia);
plur. afdelningar af drabantcorpsen 1. lifvakten Lc.
23: 11, τού Ίππου Apoc. 9: 16 häst- 1.
rytteriskaror.
στρατεύο) (στρατός stratum, läger, här af
στο-ρέννυμι = στρώννυμι) göra ett fälttåg, tjena i
krig, göra krigstjenst, vara soldat o. s. v.; i N. T.
med. draga i fält 1 Cor. 9: 7, partic. krigsman,
soldat Lc. 3: 14, 2 Tim. 2: 4; metaphor. 1 Tim.
1: 18 (se στρατεία), strida 2 Cor. 10: 3 (om det
christliga lärarekallet), Jac. 4: 1 (om lustarne i
menniskokroppen), κατά τίνος 1 Petr. 2: 11 (om
lustarne, som söka göra själen underdånig deras
tjenst och derigenom förlustig af saligheten).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
