Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Φ - φυλή ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 <ρολ·η
öfver, vakta τινά. Lc. 11: 21 al., pass. Lc. 8:
29; — b) bevara, beskydda Joh. 17: 12 al.,
τινά από τίνος 2 Thess. 3: 3 ngn för ngt,
εαυτόν άπό τίνος 1 Joh. 5: 21 vakta sig 1. taga
sig till vara för ngn; med. akta sig, taga sig till
vara τινά och τί och άπό τίνος Lc. 12: 15 al.;
— c) bevara, akta på, iakttaga, hålla τί Lc. 11:
28 al; äfven i med. τί Mt. 19: 20 (Tisch. har
έφύλαςα), Mc. 10: 20.
φυλή, ής, ή (— φύλο v stam. slägt af φύω) eg.
förening at’ enskilda till samhälle 1. stat,
folkstam 1. -slag Mt. 24: 30, Apoc. 5: 9 al. med
afs. på Judarne; tribus stam 1. slägt (om de 12,
i hvilka de voro indelade) Mt-, 19: 28 al. se
πατριά.
φύλλον, ου, τό (φύω) folium, blad, löf Mt. 21:
19 al
φύραμα, ατος, τό (φυράω blanda 1. röra ihop,
knåda) eg. det ältade 1. knådade, deraf deg, massa,
klump Kom. 9: 21 (om krukmakarelera); deg
rnetaphor. 1 Cor. 5: 6. 7, Gal. 5: 9 se ζύμη, Rom.
11: 16 (om Judafolket).
φυσιχός, ή, όν (φύσις) hörande till naturen,
natur-enlig, naturlig Rom. 1: 26; af naturen 2 Petr.
2: 12 j| φυσιχώς (andra: ss. sinnliga varelser).
φυσιχώς, adv. (af fgde) af naturen όσα φ.
επίσταν-ται Jud. 10 hvad de af naturen (ss. de oskäliga
djuren) veta (har afs. på föremålen för den
sinnliga njutningen, i motsats mot det andliga).
† φυσιόω; ωμαι, ώδην = φυσιάω (φ^σά.ω blåsa,
blåsa upp af φύσα. blåsbälg af φύω onomatop. ord
på blåsa) uppblåsa rnetaphor. göra stolt, högmodig
ή γνώσις–-οϊχοδομει 1 Cor. 8: 1
kunskapen (i och för sig, isolerad från kärleken — som
aldrig är en verklig, utan blott inbillad kunskap)
uppblåser 1. gör stolt, men kärleken uppbygger
(befordrar den christna församlingens utbildning,
tänkt ss. οίχοδομή Θεού); pass. uppblåsas,
för-häfva 1. brösta sig 1 Cor. 4: 6 al ίνα μή —
— — ετέρου 1. c. »på det att J icke förhäfveu
eder den ene till fördel för den andre (af samma
parti) emot den andre (af annat parti)» (detta
skedde derigenom att de ömsesidigt sökte
bibe-behålla och förhöja hvarandras anseende εις υπέρ
τού ενός, och det i fiendtlig rigtning mot den
som tillhörde ett annat parti χατά τού ετέρου).
φύσις, εως, ή (φύω) natur a) en persons 1. saks
naturliga 1. medfödda beskaffenhet, egenskap,
väsende Rom. 2: 14 al., ή έχ φ. άχροβυστία Rom.
(ρωνη
2: 27 förhuden af naturen d. ä. den oomskurne
(hedningen) sådan han är det af naturen, oi
φύσει μή οντες δεοί Gal. 4: 8 som till sin natur
icke äro gudar (ty för Paulus voro de realiteter
1. väsenden, hvilka af hedningarne tillbådos ss.
gudar, icke gudar utan dämoner jfr 1 Cor. 10:
20); — b) naturens ordning, inrättning ό χατά
φ. naturenlig 1. naturlig, ό παρά. φ.
naturstridig 1. onaturlig Rom. 1: 26, 11: 21. 24; — c)
födelse, börd Gal. 2: 15, varelse, väsen, slägte,
slag Jac. 3: 7.
† φυσίωσις, εως, ή (φυσιόω) uppblåsthet, stolthet
2 Cor. 12: 20. *
φυτεία, ας, ή (följ.) planterande, plantering, det
planterade ss. bild af läran Mt. 15: 13 =
hvar och en icke gudomlig, af menniskor
uppfunnen lära skall blifva till intet (neml. genom
den nu började Messianska reformationen). *
φυτεύω, ευ σα; ευμαι, εύδην (φυτόν planta, växt
af följ.) plantera a) i egentlig mening Mt. 21: 33;
— b) i tropisk mening: Mt. 15: 13 (se φυτεία),
1 Cor. 3: 6—8 (der tron hos den Corinthiska
församlingen framställes under bilden af en planta
1. växt, hkn blifvit planterad af Paulus, emedan
han först gjort dem troende — se ock ποτίζω).
φύω; έφύην aor. 2 pass. st. det vanliga aor. 2
act. έφυν (besl. med fui, fio o. s. v.; föröfrigt
onomatop. ord på blåsa) träns, föda, frambringa,
framalstra; inträns, uppkomma, växa Hebr. 12:
15 se πιχρία; pass. födas, växa, komma upp Lc.
8: 6. 8.
φωλ.εός, ού, ό håla, kula, ide Mt. 8: 20, Lc.
9: 58.
φωνέω. ήσω, ησα; ήδην (följ.) l:o) inträns, ljuda.
frambringa ett ljud 1. en ton, i synn. a) om
menniskor: upphäfva 1. höja sin röst, tala högt och
tydligt, ropa Lc. 8: 8 al, men äfven b) om djurs
läten, ss. tuppens: gala Mt. 26: 34 al; — 2:o)
transit. a) ropa på Ι/λ.ίαν (att han skall komma
— till hjelp) Mt. 27: 47, Mc. 15: 35 (icke
missförstånd, utan elak Judeqvickhct); b) ropa till
sig, tillkalla τινά Mt, 20: 32 al.; c) tillropa;
titulera, kalla Joh. 13: 13; d) bjuda 1. inbjuda
(till måltid) Lc. 14: 12 = χαλέω; —pass.
kallas, in- 1. framkallas τινί till ngn Lc. 19: 15.
φωνή. ής, ή (φάω, stamform till φαίνω och φημί)
ljud 1 :o) om liflösa ting: ljud, ton, dön, dån ss.
af instrumenter Mt. 24: 31, 1 Cor. 14: 7. 8, af
vinden Joh. 3: 8, åskan Apoc. 6: 1 al. (thor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
