Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Φ - φῶς ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
φώς
dön), vatten Apoc. 1: 15 al., vingar, vagnar,
Apoc. 9: 9, 18: 22, äfvensom om dönet på första
Pingstdagen Act. 2: 6 (jfr v. 2); — 2:o) om
lefvande varelser: a) röst, stämma a) om
menniskor: Mt. 3: 3 sæpe; β) om Gud ocli englar Mt.
3: 17 sæpe; φωνή γίνεται äfven φέρεται 2 Petr.
1: 17 (se φέρω)’· χράζειν φ. Act. 24: 21 se
χρά.ζω, άλλάσσειν τήν φ. Gal. 4: 20 se
άλλάσ-σω; φ. τών προφητών Act. 13: 27
propheternas röster d. ä. prophetior; — b) rop, skri Mt.
2: 18 al.; — c) språk, tungomål γένη φωνών
1 Cor. 14: 10 slag af språk, olika språk »i så
stor mängd kanhända gifves det olika språk i
verlden», äfven v. 11; έν ανθρώπου φ. 2 Petr.
2: 16 »ett språklöst djur talade på menniskospräk»
(paronomasi).
φώς, φωτός, τό (sdr. af φάος, af φάω, φαίνω)
ljus 1 :o) i egentlig ocli physisk mening: a) i och
för sig Mt. 17: 2. 5 νεφέλη φωτός ljusmoln 1.
-sky (= schekina) || φωτεινή; b) himlakropparnes
ljus (solens, månens, stjernornas) πατήρ τών φ.
Jac. 1: 17 himlaljusens Fader (Skapare); c)
dagsljuset Joh. 3: 20. 21, τό φ. τοΰ χόσμου τούτου
Joh. 11: 9 denna verldens ljus = dags-1. solljuset;
έν τώ φ. Mt. 10: 27, Lc. 12: 3 d. ä.
offentligen 1. uppenbarligen )( έν τή σχοτία hemligen;
d) ljussken, ljus (lykta 1. lampa) Lc. 8: 16, Act.
16: 29, äfven φ. λύχνου Apoc. 18: 23, τής δόξης
Apoc. 21: 24 = νεφέλη φωτός Mt. 17: 5 —
schekina (se ofvan); 1 Tim. 6: 16 den
otillgängliga ljusglans hvaruti Gud bor, äfven Act. 9: 3
al. om den ljusglans som kringstrålade Paulus
på vägen till Damascus; e) eld Mc. 14: 54, Lc.
22: 56; — 2:o) i tropisk och andlig mening τό
φ. τό έν σοι Mt. 6: 23 ditt inre ljus, förstånd;
då (sol)ljuset utmärker sig för den största renhet
och tillika upplyser och fröjdar allt, så användes
det ss. bild på gudomlig helighet, sanning och
salighet, i synnerhet betecknas dermed den
gudomliga sanningen )( σχοτία hkt se, το φ. υμ.ών
Mt. 5: 16 det ljus, hvars innehafvare J ären,
Rom. 13: 12 al.; περιπατείν 1. είναι έν τώ φ.
1 Joh. 1: 7, 2: 9; det brukas a) om Gud ss.
urkällan till allt ljus, hkt alltså utgör sjelfva
Guds väsende 1 Joh. 1: 5. 7 al.; b) om J. Chr.,
ss. utstrålning af Guds herrlighet (se άπαύγασμα)
och ett aftryck af Hans väsende Joh. 1: 4. 5.
7 följ. al., ss. Han ock kallar sig sjelf τό φ. τοΰ
χόσμου Joh. 8: 12 d. ä. den från hkn den gu-
φωτισμός 357
domliga sanningen utgår i menskligheten; c) om
Apostlarne, hka Frälsaren sjelf kallar το φ. τοΰ
χόσμου Mt. 5: 14 = J ären dertill bestämda,
att, liksom solen upplyser verlden med det
phy-siska ljuset, andligen upplysa menskligheten
genom sanningens meddelande (Christus är ljuset
principialiter, lärjungarne mediate Eph. 3: 9 ss.
förmedlare af sanningen till menniskornas
frälsning och salighet Act. 13: 47); d) om de
christna i allmänhet, hka ss. upplyste af Guds Ande
också å sin sida äro ljus, och kallas υιοί 1. τέχνα
φωτός Joh. 12: 36, Eph. 5: 8 (jfr Phil. 2: 15).
ψίοατήρ, ή po ς, ό (φώσχω lysa af fgde) ljusgifvare,
lysande himlakropp, himlaljus (solen, månen,
stjernorna) φαίνεσθε ώς φ. έν χόσρχυ χ. τ. λ. Phil.
2: 15 J framstån ss. himlaljus i verlden (ss.
solen lyser om dagen, månan och stjernorna om
natten), emedan J innehafven lifsordet =
evangelium; — äfven ljusglans — schekina Apoc.
21: 11.
φωςφόρος, ov (φώς, φέρω) ljusbärande,
ljingifvande subst. scil. άστήρ den stjerna som medför
dagsljuset, lucifer, morgonstjerna 2 Petr. 1:
19 (se λύχνος). *
φωτεινός, ή, όν, (φώς) ljus νεφέλη Mt. 17: 5 j|
φωτός; lysande, upplyst Mc. 6: 22, Lc. 11: 34.
36 om alltså din kropp är helt och hållet
upplyst, utan att hafva ngn mörk del; upplyst skall
han vara då helt och hållet, ss. när ljuset
(lampan) med sin glans upplyser dig.
φωτίζω, ίσω 1. ιώ, ισα; ισμαι, ίσθην (φώς) 1:ο)
transit. be- 1. upplysa τινά Lc. 11: 36, Apoc.
21: 23, metaphor. Joh. 1: 9, Eph. 3: 9; föra ur
mörkret i ljuset, framkalla i ljuset, uppeubara 1
Cor. 4: 5, 2 Tim. 1: 10; — pass. upplysas
Apoc. 18: 1, metaphor. komma till insigt af
sanningen Hebr. 6: 4, 10: 32, πεφωτισμένους χ.τ.
/. Eph. 1: 18 upplyste i anseende till edra
hjertans ögon ~ invärtes ögon (accus. partic. svarar
till föregående dativ, ύμϊν och är en accus.
absol. ss. ofta i profangrek.); — 2:o) inträns, lysa,
glänsa έπί τινα. Apoc. 22: 5 på 1. öfver ngn,
be-1. upplysa ngn.
φωτισμός, ού, ό (fgde) upplysning, metaphor. glans
l. ljus είς τό μή αύγάσαι χ. τ. λ. 2 Cor. 4: 4 på det
att icke glansen 1. ljuset af evangelium om (den
upphöjde) Christi herrlighet skulle skina för dem
(ty för de blinda skiner icke det lysande) = på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
