Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Χ - χρηστότης ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
χρηστάτης
saker: mild, god Mt. 11: 30, Lc. 5: 39, 1 Cor.
15: 33; — b) om personer: mild, god, vänlig Lc.
6: 35, Eph. 4: 32, 1 Petr. 2: 3 (här anses,
möjligen utan skäl, en paronomasi med Χριστός ega
rum); τό γρ. τοΰ Θεοΰ Eom. 2: 4 det goda hos
Gud, Guds godhet = följ.
χρηοτότης, ητος, vj (fgde) egentl, brukbarhet,
duglighet; deraf godhet, välvilja, vänlighet, mildhet
Eom. 2: 4 al., γ. Θεοΰ 1. c. al. Guds godhet
(enligt hkn Han är böjd för att göra godt, icke
att straffa), έπιμ.ένειν τη γρ. Eom. 11: 22 (se
επιμένω), ποιών γρ. Eom. 3: 12 som gör
(duglighet 1. dugliga saker d. ä.) godt 1. rätt —
ordet taget objective.
χρίσμα., ατος, τό (χρίω) egentl, det påstruhia, i
synnerhet salva, smörjelse, välluktande olja; i G.
T. smordes konungar, propheter och prester med
den heliga oljan och blefvo derigenom invigde till
sina embeten — detta var blott ett yttre tecken
till den kraft Gud ville förläna dem genom sin
H. Ande; i N. T. blifva alla sanna christna
invärtes smorda med den H. Ande och derigenom
invigda till ett heligt konungsligt presterskap 1
Petr. 2: 5—9 samt införde i hela den
evangeliska sanningen 1 Joh. 2: 20. 27 (den som icke
är smord med den H. Ande d. ä. har undfått
Hans gåfvor, är ingen sann christen).
Χριστιανός, οΰ, o (lat.) Christianus, Christen;
denna benämning på Christi bekännare
förekommer på 3 ställen i N. T. Act. 14: 26, 26: 28,
1 Petr. 4: 16; namnet uppkom (enligt första
stället) i Antiochia, men icke inom utan utom kyrkan;
ty de christne kalla hvarandra alltid άγιοι,
αδελφοί, μαδηταί, πιστοί, πιστεόοντες. Det är dock
icke troligt, att Judarne funno upp ordet; ty, då
de visste, att öfversattes med Χμιστός,
aktade de sig nog för att öfverflytta ett så
heligt namn på en så förhatad och föraktad sekt;
derföre är det sannolikt, att hedningarne och trol.
Romarne (ss. ändelsen antyder) kommit upp med
detta öknamn, ss. det ock ursprungligen var och
ansågs. Benämningen uppkom i Antiochia,
emedan de christne först der framstodo ss. ett
sjelfständigt samfund, och togs af hufvudet för detta
religionssamfund Christus, i det namnet Christus
betraktades ss. ett nomen proprium 1. persouligt
namn och icke ss. ett embetsnamn, hvilket det
ursprungligen var (se följ.).
Χριστός 365
† Χριστός, οΰ, ό egentl, adj. vble (af följ.) smord,
den smorde κατ εξοχήν, Christus, Messias (se
Μεσσίας)·, enligt bruket i G. T. att smörja
prester och konungar med den heliga oljan vid
invigningen till deras kall (Exod. 28: 41, 1 Sam.
10: 1 al.), blef också den åt Patriarkerna
utlofvade evige Konungen (och öfverstepresten) i G. T.
kallad Messias (se i synnerhet Dav. Ps. 2 och
Dan. 9: 25), äfven i N. T. Joh. 1: 42, 4: 25,
men annars ό Λ. Mt. 2: 4 sæpissime; denne, som
härstammade från Davids hus, skulle återgifva
Israëls folk dess theocratiska sjelfständighet och
herravälde öfver hedningarne, ännu herrligare än
under konungarne David och Salomo, och införa
en ny tingens ordning, hvarigenom folket både i
religiöst och moraliskt afseende skulle blifva i
högsta grad förädladt och lyckligt (den verkliga och
andliga betydelsen af denne utaf proplieterna
bebådade konungs rike — det Messianska riket —
var dold för mängden). — Xp. är alltså egentl,
en benämning, som tillägges Frälsaren med
afseende på Hans embete och värdighet, men snart
öfvergick det till ett tillnamn, ett nomen proprium
ss. ’/. ό λεγόμενος X. Mt. 1: 16, 27: 17,
äfvensom i sammanställningen ’/. X. 1. X. ’/. (för att
beteckna en person, i hkn Marias son är förenad
med Guds Son till ett enda väsende), likaså X.
ensamt ss. Eom. 5: 6. 8 al. — Man har vidare
anmärkt, att A. i Evangelierna vanligen
förekommer med artikel (undantag likväl Mt. 1: 1. 16—
18, Mc. 1: 1, Joh. 1: 17); deremot i
Apostla-gerningarne och Brefven oftast utan artikel ss. ett
bevis på, att ordet allt mer och mer öfvergått till
ett nomen proprium (samma förhållande är med
liv. άγιον, se anm. vid πνεΰμα). — 0 X.
utmärker 1 Cor. 12: 12 hela christna kyrkan ss.
ethisk enhet (moralisk person, jfr ock 1 Cor. 6: 15)
efter den föreställningen att de christne äro Christi
lemmar. — I afseende på Christi död och
uppståndelse torde följande bibeltrogna framställning
icke anses ovigtig: Christus dog, då Hans ande
skiljde sig från kroppen; Anden gick då till Hades
(Act. 2: 31 — neml. den del deraf, som kallas
paradis Lc. 23: 43), men kroppen lades i grafven.
Christus uppstod lefvande ur grafven, i det Hans
ande åter förenade sig med kroppen. Efter denna
andens förening med kroppen, d. v. s. i sin
förklarade mensklighet gick (nedsteg) Christus till
Hades och predikade för andarne i fängelset (Ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
