Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spisrummet hörde vindskontor nr 5 och, på gården,
torrklo-sett nr 3. Lägenheten uthyrdes av fru Hilda Möllers stärbhus
som bostad. Hyran var 25 kronor i månaden. Den 1 oktober
1951 höjdes den till 26 kronor och 25 öre. I det spisrummet på
Albogatan där jag kunde sitta och skriva övernattade jag också
allt oftare.
Dit till Albogatan 5 kom kamraterna från
ungdomsdistriktet. Vi höll äntligen på att bygga upp Demokratisk Ungdom.
Fast det hade tagit sju år att övervinna sekterismen. Beslutet
hade vi ju tagit redan på Sverges Kommunistiska
Ungdomsförbunds kongress 1944. Jag hade då talat för det. Inget miniparti.
En bred organisation kring konkreta uppgifter; fredsfrågor och
intressekamp. Ungdomens fyra rättigheter som plattform:
Arbete, utbildning, bostad, fritid.
Uppgiften var att organisera den arbetande och studerande
ungdomen i kamp för sina intressen. Kämpa! Lär! som Lenin
sagt till ungdomsrörelsen på sin tid. Om kursen hålls klar då
tar ungdomen politiskt medvetande just i intressekampen.
Organisationsformerna var till en del nya. Vi föraktade inte
arbetarrörelsetraditionen; vi var fostrade i den. Men
omständliga mötesformalia och att stå upp och sjunga kampsånger på
gamla väckelsemelodier, sitta på snusbruna stolar och doppa
bullar i svagt kaffe var främmande för dagens ungdom. Inte
bara trettiotalet var över. Kriget och även efterkriget redan
förbi. Vi skulle bygga upp Demokratisk Ungdom genom att leva
ungdomens liv på ungdomens sätt.
Många äldre var skeptiska. Men aktivisterna i klubbarbetet
brukade samlas till knytkalas hos mig på Albogatan. Vi
spelade, sjöng, diskuterade. Det var mycket flickor bland
aktivisterna. Arbetarflickor från Hisingen mest. De var ofta de
ideologiskt hårdaste.
Det vi spelade var politik. Också där gällde det kampen om
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
