Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller Ernie Lieberman med "Song of my hands" och "Banks
are made of marble" och the Weavers med sånger som "Lousy
dime". Mycket ren blues därtill. Förenta staternas herrar
anförde världsimperialismens kamp mot folken. Men vi var
kommunister och gjorde skillnad på folket och herrarna. Därför
spred vi sångerna och musiken från det andra Amerika. Det
som var Joe Hills och vårt. Folkets.
Anständiga tidningar och tidskrifter vägrade skriva om denna
musik. De borgerliga skivaffärerna var också alltför rädda om
sitt demokratiska rykte för att våga beställa något av oss när de
såg namnen. The Weavers, Brecht och Paul Robeson!
- Brecht är kommunist! Robeson är subversiv. Man tvangs
ta passet från honom. Sådant säljer vi inte!
Om kvällarna och på söndagseftermiddagarna var vi ofta
femton, tjugo personer uppe i mitt spisrum med kammare.
- Där det finns hjärterum finns stjärterum, sade Rolf.
- Kamratskapsanda är det åtminstone, sade Sverker och
öppnade fönstret.
Visst lyssnade vi på musik. Men framförallt diskuterade vi.
Det var snart nio år sedan jag organiserat mig; politiken tog
nu alltmer tid ty det var i det kalla krigets kallaste tid. På
Järntorget i Göteborg stod jag och talade mot atombomben, mot
Koreakriget; "För ungdomens samarbete i fredens tjänst", som
det stod på affischerna. Åhörarna var inte alltför många. Just
därför hade jag alltmer börjat ställa mig frågan om inte detta
med litteratur och konst var flykt från ansvar. Blev inte också
det jag sökte skriva trots allt en litteratur i den härskande
klassens intresse? Ty vilka är de härskande tankarna om inte de
härskandes?
På ungdomsförbundets distriktskonferens i Göteborg hade
jag fått i uppdrag att hålla referatet om fredsarbetet. Freden
låg i alla folks intresse.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
