Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
Jag behöver inte gå upp och se mig i någon spegel för att veta
att jag denna morgon inte är tjugosex år på det tjugosjunde
med ett helt liv framför mig. Jag har redan använt långt större
delen av den tid som varit mig given. Om fyra månader - om
tre månader och tjugosex dagar, för att vara exakt - blir jag
sextiosju. Nå, jag ångrar ingenting.
- Ich bedauere nichts, säger jag mig. Varför jag säger det på
tyska är j ag inte riktigt klar över ty samtidigt lyssnar j ag bakåt
och hör Edith Piaf sjunga det: Je ne regrette rien.
Maj tyckte om Piaf. Fast vi gick aldrig och hörde henne då
när vi bodde tillsammans Maj och jag i Paris 1955-1956. Det
var Juliette Gréco vi gick och hörde när vi bodde i chambre
no. 23 på Pension-Hötel Orfila efter sommaren 1955, den
tredje stora kraschen. Juliette Gréco sjöng Jacques Préverts "Je suis
comme je suis", jag är den jag är.
J’aime celui qui rr^aime
Est-ce ma faute à moi
Si ce n’est pas la mëme
Que j^ime chaque fois
Je suis faite comme ga
- Så kan jag också säga om dig, sade jag till Maj sedan på
natten. Du är den du är. Du älskar den som älskar dig. Är det ditt
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
