Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fel om det inte är samme du älskar var gång. Du är den du är.
Du är skapt sådan. Eller hur?
- Du är orättvis, sade Maj.
- Du är djupt orättvis Jan, du vet att jag inte är sådan, sade
Maj. Det är inte juste. Varför tar du upp det nu när allt det är
förflutet ? Du säger det där för att göra mig ledsen. Jag har bara
varit otrogen tre gånger. Öch aldrig i Sverige. Egentligen ville
jag det inte någon gång. Det bara blev så. Det vet du.
Hon var stor med barn då och det var alldeles mot slutet av
vårt äktenskap.
Nu när vårmorgonen börjar bli ett obönhörligt ljus här i
rummet kring mig på Hanaholmen förstår jag samtidigt
varför jag vaknade just i fredagen den 19 mars 1954. Det var den
dagen då Arne Björnbergs brev kom där han meddelade mig
att jag skulle få ut romanen "Hemkomst" på Tidens förlag.
Min debutroman.
Jaså?
- I helvete! Visst var bokdebuten viktig. Men inte så
bestämmande viktig. Jag hade tjänat för den i sju år; jag var helt
beredd att tjäna ytterligare sju år. Jag visste att förr eller senare
skulle jag sparka mig in genom deras förlagsportar.
Det var Maj. Jag var så helvetes kär i Maj den våren. Som j ag
varit våren innan. Som jag skulle vara våren efter. Så in i
helvete kär. Ordrätt så rakt ner i helvete.
Kär? Nej! Jag älskade henne.
Maj sade mig i januari 1994 när jag kom från Paris:
- Vår kärlek borde egentligen ha varit ett slitstarkt
förhållande. Vårt förhållande borde ha kunnat vara det. Vi hade och
har ännu så väldigt mycket gemensamt; tankar och arbete,
intressen och politik. Vi har än i dag samma inställning till liv
och kamratskap, samma syn på uppriktighet och äkthet. Vi har
tiden och generationen samman. Och därtill det erotiska mel-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
