Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nuet hör den kärleken ett förflutet - det tidiga femtiotalet
-till. Den tiden, dess framtid, dess morgondagar och även själva
den kärlek som då var vår finns dock kvar för ett halvsekel sedan
bakom igenbommade portar i en stängd värld. En värld dit jag
hör. Jag kommer från den världen och har aldrig förnekat mitt
ursprung. Men lika litet som jag förnekat den tidens
medvetande får jag förneka den tidens kärlek. En jagbok utan jaget
är en orimlighet. Maj var ingen tillfällig passion.
- Inte ånger alltså, säger jag nu i trappan, heller varken
vemod eller längtan, men undran. Hur var det? Vad hände med
vår kärlek och vår värld?
- Du lät inte bara bli att se på flickan från radion. Du ljög
genom att inte tala om Maj. Du var rädd för det personliga.
Men du gled därtill undan genom att inte tala tydligt, tala
konkret. Du berättade inte ens vilken sång som sjöngs de
morgondagarna för fyrtio år sedan och mer.
- Sången vi sjöng? Vad med den?
- Vi är ungdomen som bygger världens fred. Går du med?
Går du med? Har du glömt det?
- Inte skulle flickan från radion känt igen den. Hur kunde
hon? Och hade hon hört den på någon inspelning från den
tiden så hade hon hört på den som vi i vår tid hade lyssnat till
skyttegravssångerna från första världskriget. Svårmod som "La
Chanson de Craonne" eller kitschigt segerrus som "La
Madelon de la victoire". Men något som blott hördes där långt i
det förflutna. Det mörka förflutna.
- Ur vilket hon och hennes generation dock trätt fram.
Under det jag går uppför trappan hör jag den åter.
- Kom, kom med oss!
Den var DUV:s sång. Demokratisk Ungdoms
Världsfederation. Det var som medlemmar i den stora internationella
ungdomsrörelsen vi hade mötts Maj och jag. Den rörelsen var in-
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
