Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ternationell. Vi var 83 miljoner medlemmar i 90 länder.
I det kalla krigets Berlin stod vi kvällen den 19 augusti 1951
hand i hand under den mörka himlen; två miljoner unga från
104 länder. Många av våra kamrater från England och dess
imperium hade hejdats, de hade gripits när de sökte lämna
Storbritannien, fått sina pass beslagtagna. Andra hade fått kämpa
sig fram hit genom poliskedjorna i Väst. De västtyska
ungdomarna hade blivit slagna och misshandlade när de ville söka
sig över gränsen. Så var det på den tiden. Själv hade jag blivit
fängslad, avklädd och vidrigt sexuellt förnedrad i Dover året
innan när den brittiska polisen både upptäckt att jag hade en
bengalisk, en färgad, svärfar och därtill trott jag skulle på ett
fredsmöte. Visst upplevde vi järnridån!
Vi svenskar som kommit till Berlin hade inte utsatts för
misshandel och polisingripande. Men press och politiker ljög
om oss. Ljög om Berlin och festivalen. De svenska
tidningarna fylldes av berättelser vi alla kunde se var osanna. Deras
korrespondenter ljög. Ljög mot betalning. Kolera! Avhoppade
läkare! Bråk i delegationen! Till Pestalozziheim kom de svenska
tidningarna; Arbetet, Ny Tid, Dagens Nyheter. Alla kunde läsa
dem; se vad de skrev om oss. För många blev detta
livsavgörande. Den officiella offentligheten var bara ett enda stort ljug.
Ett ljug som tjänade det kommande tredje världskriget,
menade vi.
Vi två miljoner svor då den natten i Berlin en högtidlig ed
att kämpa mot krigsförberedelserna för freden och framtiden;
att arbeta för ömsesidig förståelse över gränserna; mot
fattigdom och förtryck och åt all världens ungdom bättre
förhållanden. Vi avslutade med DUV:s sång. Då det var i Berlin sjöng
jag den på tyska.
- Unser Lied die Ländergrenzen überfliegt: Freundschaft
siegt! Freundschaft siegt!
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
