- Project Runeberg -  Maj : en kärlek /
33

(1998) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om och ser i dunklet Maj komma in i hallen. Dörren till köket
är inte stängd, jag ser tydligt korkmattans timuridermönster
under spisen men norrljuset når blott dåligt dit in i hallen där
hon nu står. Hon bär den rumänska pälskappan; den med fällen
inåt vi köpte i fjol i Bukarest.

- Det slags kappa som skulle bli modern om tjugo år, hör
jag att jag säger.

Hennes basker är svart. Hon ställer undan väskan. Hade hon
haft prov? Jag reser mig upp och går mot henne. Hon hänger
just av sig kappan. Och nu vet jag vad jag vill, nu vänder jag
skeendet. Nu vill jag utplåna det som blev sommaren och
hösten 1954 och tiden därefter. Lägga om en växel och byta spår.

Jag reser mig. Jag går tvärs över rummet ut i hallen mot
henne, lägger händerna på hennes höfter och ser henne i ögonen,
hennes pupiller är mycket stora ty hallen är mörk.

Där söker jag dock bryta bilden. Ty jag känner att jag nu
kommer alltför långt ut mot kanten, tidsgränsen. Men jag hade
redan kommit den för nära och just som jag sökte bryta hörde
jag mig säga:

-Jag vill göra dig med barn nu, sade jag och kände
samtidigt mycket tydligt hennes höftbenskam under handflatorna.

Jag tog då telefonluren och slog hennes nummer. Det ringde
fyra signaler där långt borta i Nordsverige fyrtio år senare. När
Maj lyfte luren och svarade sade jag:

- Jag vill fråga dig något mycket allvarligt, något avgörande.

Sedan tog jag henne till Skånegatan. Jag tog henne tvärs
genom fyrtio år. Det kunde jag nu som alltid ty det var något av
vad som rymts i det hon sagt om det gemensamma. Också i
det erotiska.

- Med dig Jan kan jag vara så fri och släppa till även allt det
censurerade då du är annorlunda än alla andra. Du är öppen
inåt, utan fördomar.

33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maj/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free