Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes kön! Hennes lysande honungsfärgade nakenhet, de
hårdnande röda bröstvårtorna, det mörka håret i armhålor och
över venusberg och de stora svarta pupillerna. Denna
självklart nakna flicka har därtill just de egenskaper jag alltid
ansett viktigast hos en människa. Värme. Ärlighet.
Självständighet.
Maj är mig en kärlek så bländande att jag måste slå ned
blicken. Från det ögonblick då vi stod i vinterstorm och natt på
Hisingsbron - ljuset, vattnet, mörkret och vinden som tjuter in
från havet - och sedan kysser varandra till nuet fem dagar
senare är det en enkel och rak linje.
Det var aldrig oss emellan tal om flirt eller förförelse eller
något annat sådant fegt. Vi såg på varandra. Vi kysste
varandra. Vi låg med varandra. Jag bröt mitt äktenskap och ändrade
hennes hemförhållanden utan några smygande eftertankar.
Man behöver inte tänka två gånger - tänka efter -när man vet!"
Elden falnade ute i spisen men kammaren var varm och efteråt
hade jag naken stått på knä bredvid den låga tältsängen och
bara sett på henne.
Hon låg naken på rygg med händerna under huvudet och
såg på mig med ett märkligt, lite inåtvänt leende. Hennes
nakenhet var bedövande. Det var som om jag aldrig tidigare sett
en kvinna.
- Du är så vacker, sade jag. Så vacker. Så självklart och
självmedvetet skön.
- Du skämtar, sade hon. Du får inte säga så, jag skäms då.
Säg inte så.
Men hon fortsatte att se på mig utan att skyla sig.
- Du är så vacker, sade jag.
Nu förstod jag vad Goya menat när han målat henne som la
Maja desnuda, den nakna Maj. Hållningen. Styrkan. Fast ögo-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
