Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hisingsbron eller nere vid Frihamnen. Vi gick och vi gick och
jag tittade på dig ibland och du bara krympte och krympte och
tillslut gick jag väl med ett litet barn. Kan du fatta det då? Men
på något sätt är du ett barn fortfarande. Det syns inte utåt. Det
vet de andra inte. Du är både en stor stark karl och en varm
teddybjörn liksom. Du är väldigt varm. Men samtidigt är du
djävligt ärlig och den blandningen fastnade jag för från första
början.
- Sedan finns det något som du själv inte förstår. Du har lätt
med kvinnor, de tycker om dig för att du möter dem som
människor. Och nu skall jag skvallra något för dig som jag hörde
av mamma redan efter de första dagarna du bott här. Men du
får aldrig berätta för henne att jag sagt det. Hon sade: Din Jan
är den första man och den enda som har pratat med mig som
med en j ämlike. För fastän vi har så många manliga
partikamrater som hela tiden kommer hit hem till oss så tycker jag att jag
aldrig av någon man blivit behandlad som av honom, som en
jämlike.
- Du vet nog inte att du är sådan, men det betydde mycket
för mig ända från första gången jag kom upp till dig i höstas
för att visa dig mina dikter. Du talade med mig på ett annat sätt
än andra. När jag gick hem med mina dikter och tänkte på det
du sagt då hade jag väl vuxit en halv meter. Det var en
spänning då att träffa dig. Jag tyckte det var märkvärdigt. Du var
författare och du vet ju hur det är i mitt hem med mamma och
böcker. När jag kom hem och talade om dig den gången sade
hon att hon hade läst dig i All Världens Berättare och Folket i
Bild och så det du skrivit i Arbetartidningen naturligtvis.
Särskilt den där lilla novellen du haft inne i Folket i Bild hade hon
tyckt om. Den hade hon klippt ur och visat mig långt innan
jag träffat dig. Den där som börjar:
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
