Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Maj bodde med mig på Albogatan fick andra kamrater
från ungdomsrörelsen övernatta hos dem. De hade ju en
tvårummare. Ola bodde där en tid när han var nere i Göteborg.
När de danska ungklubbisterna kom till Göteborg på våren
för fredsmötet bodde de på Andersgårdsgatan. Så gjorde för
övrigt också Dag och Bo, hans bror, sedan på sommaren när
de körde till Paris på motorcykel.
Nadja hade inte anklagat mig för att jag gått från henne. Det
skulle man inte. Hon var kamrat. Man borde respektera
känslor. Hon skrev bara till Alva att Jan var mycket upptagen för
närvarande. Bosse, min svåger gift med hennes syster, sade
däremot att hon inte varit beredd på att detta skulle kunna
hända henne och mig. Men honom litade jag inte på. Han lade
sig alltid i andras liv.
Nadja skickade sedan ett paket med spädbarnsutrustning
till Maj:
- Du kommer kanske att behöva dem.
Jag undrade om Nadja känt något på sig. Om hon velat vara
djävlig. Fast det var inte likt henne. Men paketet kom just som
Maj gått en vecka över tiden. På natten när Maj berättade det
sade hon:
- Hur skall det gå för oss?
Vi låg bredvid varandra i den smala tältsängen på den kalla
vindskammaren och jag strök henne över håret.
- Oroa dig inte, sade jag. Det är klart att jag ställer upp. Det
vet du väl?
- Jag kan inte hjälpa det, sade hon. Det känns så kallt allting.
Men sedan när vi höll om varandra somnade hon och då på
natten när hon sov djupt gick jag ut i spisrummet och skrev en
dikt att ge till henne på morgonen för att hon skulle bli
tryggare:
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
