Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På kvällen den dagen fick hon sin mens. Det hade varit falskt
alarm.
Oftast var jag hos henne ute på Hisingen om nätterna den
vårvintern. Ty det var kallt på Albogatan. Vattnet frös i
handfatet på natten. Jag hade inte råd att köpa ved. När jag sov där
gjorde jag det nedkrupen i sovsäcken med raggsockor och
tröjor på. Åt gjorde jag mestadels hos olika kamrater. Märta och
Svend Aage brukade ge mig smörgås och te när jag kom på
besök. På tre månader gick jag ned tio kilo. Hela tiden skrev
jag på min gamla Remington Streamliner som jag haft med från
Förenta staterna som tonåring. Jag var nu rätt långt inne i
romanen "Hemkomst".
Gunnar Adolfsson köpte in någon recension då och då till
Arbetartidningen. Han gav mig pengar så jag kunde handla
mat. Från sin egen lön tror jag.
Men annars refuserades jag för det mesta. Men nu hade
re-fuserna börjat ändra karaktär lite. Jag liftade upp till
Stockholm igen på vårvintern. Staffan Andræ på All Världens
Berättare uppmuntrade mig att fortsätta skriva. Han ville gärna
trycka en novell av mig. Ivar Öhman på Folket i Bild talade
med mig om tänkbara reportage. Birgit fann mina dikter om
Maj generande privata men när hon fick läsa de första delarna
av manuskriptet till "Hemkomst" menade hon att prosan
började bli bättre. Fast fortfarande borde jag arbeta mera med att
rensa texterna.
- Den där flickan som står i tågkorridoren och sjunger är
affisch. Henne borde du stryka.
Men det var jag inte överens om.
Mitt bibliotek, en hel del av mina grammofonskivor, mina
papper och kläder stod kvar på Lilla Byröna i Kaffatorp dit
jag flyttat med Nadja 1948. Nu skulle jag hämta mina böcker.
Svend Aage följde med ned för att packa dem. En fiskhandlare
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
