Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han bad inte om legitimation eller någonting.
- Folk är sådana egentligen, sade Maj på tåget. Också
poliser. Vanligt folk är hyggliga mot varandra.
När vi kom hem till Göteborg ändrades alla våra planer och
förhoppningar. Man kan säga att vi vaknade upp i
verkligheten. Alla förlag hade refuserat "Hemkomst". Några utan ett
ord till motivering. Andra med en spydig kommentar om att
jag för framtiden nog borde syssla med annat än att skriva. Nå,
det bekom mig inte. Jag var van vid det sedan 1947.
Allvarligare var att Maj och jag insåg att det politiska läget
i grund hade förändrats denna vår och sommar 1952. Vi talade
mycket om det. I väststaterna inleddes alltfler rättegångar.
Julius och Ethel Rosenberg hade dömts till döden på de
svagaste bevis. De var både judar och kommunister. Det tredje
världskriget ryckte allt närmare. Förenta staternas ledning var
allt desperatare. Deras trupper hade trängts tillbaka i Korea.
För första gången hade de fått fly. Och det var asiater som
besegrat dem. Förenta staternas generaler förnekade att de
fortsatte den bakteriekrigföring som japanerna inlett under andra
världskriget. Men bevisen var överväldigande. Vid
midsommar inledde de också en ny bomboffensiv mot gränsen till Kina.
Alla kraftverk, industrier och järnvägar skulle förintas. Men
de förmådde fortfarande inte gå till offensiv på marken. Deras
soldater dög inte.
Om inte Sovjetunionen år 1949 knäckt Förenta staternas
atombombsmonopol hade MacArthur atombombat
Manchuriet och i ett tredje världskrig hade Washington redan låtit
utplåna såväl Moskva som Shanghai och vi i Europa hade haft
det nya storkriget över oss. De fantiserade om detta i Collier’s
och annan populärpress. Nu hade Sovjetunionens atombomb
och fredsrörelsen säkrat freden och tvungit Truman slå till
reträtt. Fredsarbetet var alltså viktigare än någonsin.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
