Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resevisum till Ungern, De dröjde. Sedan krånglade det. Det
ena hann gå ut innan det andra hade beviljats. Så gick det i varv
efter varv.
Jag var förtvivlat längtande. Talade med olika ansvariga
kamrater. Jag kunde inte sova. Gick till kontoret allt tidigare och
tidigare. Tillslut började jag komma dit redan 4.30 om
morgnarna. Vakten släppte in mig och jag satt arbetande ensam i det
stora huset. Man berömde min flit. Men det var inte flit, bara
hunger efter Maj i hela mitt jag.
Men den rapport jag skrev om läget för ungdomsrörelsen i
Sverige, analys, uppgifter och målsättning, blev grundlig. Den
klargjorde vårt ställningstagande. Jag ville inte skicka den med
post till Stockholm. Då skulle den passera den västliga
censuren, men Wide som fanns i Budapest läste den och godkände
den innan jag lämnade in den till byrån.
På rådsmötet i Prag som äntligen hölls i februari tog vi
beslutet att förlägga sommarens festival till Bukarest då
situationen i Polen blivit alltför spänd.
Vi satt i samma rum på redaktionen nu Roger och Paul från
Frankrike och jag. Roger och Paul skrev på franska. Jag på
engelska eller tyska. Paul, liten, mörk och ettrig, var en lysande
journalist. Honom hade jag träffat i Paris redan 1947. Roger,
stor och tung sydfransman, var noggrann och ihärdig. Det var
han som hade fått Picasso att göra den märkliga
festivalhalsduken åt oss 1951. Den med de fyra ansiktena. Svarta, vita, gula,
röda; alla i samma mänsklighet. Fred och vänskap!
- Under det jag talade med honom om festivalen satt
Picasso med ett block och ritade. Sedan sade han att jag kunde
komma förbi dagen efter. Det gjorde jag och då var det hela klart.
Han tog inget betalt heller. Det är mitt bidrag, sade han. Det
är vad jag kan göra.
Jeunesse du Monde var viktig. Den var riktningsgivande då
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
