Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet att vara medveten. Hur ont det än gör - det är så ohyggligt
tomt - måste jag kunna förstå också henne - jag vill det - skall
det. Se det hela med hennes ögon. Man kan aldrig, får aldrig,
anklaga en människa för hennes känslor.
Men så mycket agg mot mig - så mycket hat som fanns där
bakom och nu vällde fram.
Och det oroar mig, hon låg inte med honom av kärlek (flirt,
förälskelse etc) utan av kyla och likgiltighet mot mig. OM hon
nu har sagt allt. Själv vet jagju att hon vanligtvis låter det droppa
fram, sanning för sanning.
Om det nu var så. Om hon nu menar det hon säger.
På sätt och vis tycker jag inte hennes berättelse hänger ihop
- får se.
Inte fråga. Inte tjata! Vara kamrat!
Men Jan -ett är du skyldig dig själv - aldrig bli cynisk,
aldrig gå med på det du anser är emot förnuftet.
Hur andra människor än må leva. Du får det inte! Jag
kommer aldrig att acceptera deras omedvetenhet, deras småttiga
liv. Aldrig.
Drömmen är borta, det vakna träder i dess ställe. Du är gift
nu Jan och det är med din hustru du skall leva. Inte med en
bortom-dröm."
Så fortsatte det sida efter sida. Tio sidor, tjugo sidor, trettio
sidor, femtio sidor!
Jag besökte Maj under tiden. Vi satt ute i trädgården nästa
dag. Hennes ansikte var helt slutet.
- Träffar du honom fortfarande, frågade jag.
På det svarade hon inte. Var tyst. Sedan vände hon sig mot
mig och var hatisk på rösten, hätsk.
- Kan du inte gå då! Du stör mig.
Tredje dagen frågade hon dock:
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
