Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon gjorde så efter viss övertalning.
- Se, sade han, inte en rodnad ens! Huden har samma
embryonala ursprung som nerverna. Alltså kan man medvetet
behärska även den. Man kan styra inte bara rodnad och
smärtreflexer utan även göra sig hård mot brännsår. Fast om någon
tid visar sig om celler dött. Då stöts de bort. Den skadan kan
man inte tänka bort.
Efteråt tog italienskan Maritza och jag en nattpromenad.
Luften var ljum. Hon var mycket italienskt vacker. Vi gick
genom Bukarest och svärmade. När vi kom tillbaka till hotellet
följde jag Maritza in på hennes rum. Det låg i våningen under
vårt. Hon bodde på rum 311. Hon var lika ung som Maj. Hon
hade just kommit och sades vara helt nygift. Vem hennes man
egentligen var vet jag inte. Han gick under täcknamn ty han
var en av de femtio kommunistiska före detta partisaner som
fått fristad i folkdemokratierna då de jagades av italienska
regeringen. Han hade varit med om att skjuta Mussolini. Han var
en generation äldre än Maritza.
Maritza var sensuell. Jag kysste henne. Då sade hon att hon
älskade mig och hade gjort det ända sedan hon första gången
såg mig komma in på kantinen.
- Du var så blond och stilig.
Då låg vi med varandra. Det gick så hastigt att vi inte ens
kom upp i sängen. Jag tyckte hon kändes trång. Vi bökade. Jag
hade svårt att komma in. Sedan gick det för hastigt för mig.
Jag tänkte inte på att vara försiktig. Det var inget bra samlag.
Hon svarade inte riktigt. Vi knölade. Efteråt grät hon:
- Det var första gången. Jag var oskuld. Du lät det gå i mig.
Det hade jag inte förstått. Jag kände mig mycket dålig mot
henne och mot kamraterna. En lång tid därefter undrade jag
om hon plötsligt skulle komma fram till mig och säga:
- Kamrat Jan. Det är någonting jag måste berätta för dig.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
