Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Jag älskar dig och vill att du skall vara trygg hos mig. Glöm
allt tråkigt i somras. Det blev så konstigt när vi båda var sjuka.
Jag låg alldeles stilla och kände hennes händer. Först när hon
talade och anklagade sig hade jag tänkt berätta om Maritza.
Jag kände nu att det var fegt av mig att tiga och låta henne känna
sig dålig. Men jag sade ingenting. Jag ville inte fortsätta att tala,
diskutera, gräva. Jag ville inte vi skulle fastna i detta som varit.
Jag ville bara hålla om henne. Hennes röst var mjuk nu:
- Jag vet att jag har ditt jag. Inte bara för att du sagt det utan
för att j ag vet det var gång jag ser dig eller tänker på dig. Jag tog
det en gång och jag kan ta fram det och hålla det i min hand när
jag vill. Som en mycket liten, en hasselnötsstor fågelunge är
det. Varmt och bultande därinne i handen. När jag känner det
vet jag att jag älskar dig så mycket. Jag kramar det och kramar
det och så får jag plötsligt lust att ta det mellan tumme och
pekfinger och klämma det riktigt hårt. Hjärtat slår i kroppen
och jag märker att jag vill göra dig riktigt illa. Klösa dig.
Klämma sönder ditt jag. Sedan skäms jag. För jag vill det inte alls
egentligen. Jag bara gör så.
Jag lyssnade på henne, höll om hennes höfter och borrade
mitt ansikte djupare ner mot henne. Kände hennes varma, tungt
salta lukt av hav. Jag hörde vad hon sade, jag trodde mig förstå
det. Men jag gav nu fullkomligt fan i det för jag älskade henne.
- Jag vill ha dig, sade jag. Jag vill ha dig nu.
- Det har varit så länge sedan, sade hon. Kom.
Vi hade sedan några veckor av total lycka och öppen
trygghet. Först i Bukarest och sedan när vi skulle lämna av i
Budapest.
Så varm och samtidigt så stormande kärleksfull hade hon
aldrig varit. Hur det egentligen varit i Bukarest mellan henne
och läkaren om det nu var den läkaren eller hon haft någon
annan karl det visste jag inte. Om det var en gång eller ett helt
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
