Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte läsa. När jag flyttade blicken från hennes nedåtböjda
huvud var där utanför tågfönstret ett platt potatis-Tyskland.
Jag skämdes, skammede mig, lät jag mig säga inom mig, över
att ha visat mig så sentimental.
Strax innan vi kom till Sassnitz hade Maj läst ut "Merit
vaknar".
- Den är faktiskt riktigt bra, sade hon. Lite klumpig och
konstruerad ibland men ändå riktigt bra. Bättre än vad som
sägs. Träffade inte du Boye?
- Nej, sade jag. Inte så att jag kände henne. Såg henne bara
några gånger när j ag var barn. Alva och Gunnar tillhörde
samma grupp radikala intellektuella kring Spektrum. De bodde
där nere i Atlas, på Atlasgatan, när jag föddes. Alva kände henne
däremot. Alva blev också helt förtvivlad när Karin Boye tog
livet av sig. Men mest är det genom Nic jag kommit Boye nära.
Nic och hon kände varandra mycket väl i Berlin. Sedan hjälpte
Nic Karin Boye att finna sig själv. Våga acceptera sig. Bli glad
i sig själv, som Nic sade. Och Nic är fortfarande djupt
olycklig för att hon inte kunde ta sig över gränsen till Sverige då när
Karin Boye gick in i sin sista kris. Men det var inte möjligt.
Det var under kriget. Nic hade sin uppgift i motståndet då,
hon kunde inte fly från den till Sverige. Inte ens för Karin Boyes
skull. Men jag tror Nic kunde hjälpt henne. Nic är sådan. Det
var fel att Boye tog livet av sig. Hon hade behövts.
- Något jag verkligen känt igen, sade Maj, är det som Boye
skriver i "Kallocain" om hur vidrigt det är när hon öppnas som
en konservburk. Någon bryter upp en för att titta på
innehållet. Det har alltid skrämt mig.
Färjan från Sassnitz till Trelleborg var den gamla Gustav V.
Den var byggd före första världskriget och var elegant på tungt
wilhelminskt sätt. Nu var den mest en godsfärja. Vi var nästan
de enda passagerarna.
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
