Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästa dag, det var dagen före trettiosexårsminnet av
revolutionen, var jag hemma hos Gitte. Vi hade plötsligt stött ihop
på Norra Bantorget vid lunchtid och hon hade bett mig komma
över på kvällen. Hon ville tala med mig.
Gitte var den kvinna jag känt längst, ända sedan vi var i de
första tonåren. Hon var också den människa jag de
ungdomsåren talat mest med av alla. Talat närmast inpå. Vi hade inte
träffats sedan jag var hos henne våren 1951 när jag passerade
Stockholm under agitationsresan för Berlinfestivalen.
Hon bodde på Atlasgatan nu. Jag kom vid sjutiden.
- Du har den våning där Alva och Gunnar bodde när jag
föddes, sade jag. Då när de tillhörde Atlasgänget med Karin
Boye och de andra.
Gitte var svalt vacker och mjuk som alltid. Hon bjöd på te
och snittar. Hon satt med benen indragna under den vida svarta
kjolen. Den tunga silverkedjan om halsen glittrade. Hon såg
på mig med stora grå ögon. Särpräglat skön egentligen. Jag såg
på henne. Det breda ansiktet med höga kindknotor inramat
av mjukt fallande kastanjebrunt hår. Ja, så tilldragande som hon
var och så mycket som jag tyckt om henne i så många år var
det underligt att jag aldrig blivit kär i henne som kvinna.
Hon höll på med en fältundersökning om de
gatuprostitue-rade i Stockholm.
- De har det så hemskt, sade hon. Och de är så utstötta. De
vet att de grisar till karlar som plockar upp dem och utnyttjar
dem föraktar dem. Karlarna talar till dem som om de
verkligen vore glädjeflickor, de låtsas som om de blivit horor av
kåthet. Men flickorna är oftast mycket moraliska. Mycket mer
moraliska än andra flickor. Det är därför de försöker låta bli
att känna något. Många bland dem låter inte karlarna kyssa sig
ens. De menar att de bara lånar ut sin fitta, som de säger. Ett
hål därnere som de runkar av karlar med mot kontant betal-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
