Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han skall dö, har tid att tänka. Och det finns ingenting han kan
göra. Bara ta lite nitroglycerin under tungan och hoppas på
det bästa. Men har det väl satt igång är chansen mycket liten.
Det finns läkare som själva skrivit ned minut för minut hur
det känts att dö på det sättet.
- Till dess de dog?
- Visst. Det är därför hjärtinfarkten passar bra. Dessutom
tycker jag han gott kan ha det också. Han svek sig. Det blir
som ett straff nästan. Döden som syndens lön alltså. Fast vi
ser annorlunda på synden än vad Paulus gjorde. För oss är det
sveket som är själva synden.
- Du kanske har rätt, sade Maj. Men som läsare är jag
fortfarande inte överens. Det hela tar för stor plats. Det räcker inte
att rätta och ändra, du måste nog skriva igenom hela boken
från början till slutet. Det är bara att sätta igång!
- Jag skall fundera på det, sade jag. Du har nog rätt i det även
om du har fel om döendet.
Senare på kvällen talade jag om Gitte. Efter en stund
frågade Maj:
- Var du aldrig kär i henne ? Var du aldrig samman med
henne?
- Nej, sade jag, inte kär, det gick ju inte. Du vet hon var
flickan i gänget. Jag tyckte mycket om henne men på något sätt var
vi alltför mycket kamrater.
- Du talar ofta så mycket om henne, sade Maj.
-Ja, hon betydde mycket. Det var hon och jag som i
tonåren talade om fantasiernas frihet. Ungdomens helvete är att
de råa drömmarna rivs blodiga av den skira verkligheten, som
hon då uttryckte det. Människor måste lära sig erkänna sina
mest hemliga och skambelagda fantasier. Inse att de
egentligen är gemensamma för oss alla människor. På så sätt skulle vi
bli genomlysta och medvetna.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
