Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu i mörkret höll hon hårt om mig och sade:
- Om jag vore min mamma hur skulle du förföra mig då?
- Ser du henne?
- Hon står där i dörren nu. Jag är inte här. Ni är ensamma.
Du går fram till henne. Ser du det?
-Ja.
- Förför mig nu som om jag vore mamma, sade Maj. Om
jag vore hon och hade kommit för att se hur du och Maj hade
det och Maj vore borta och mamma stod här vid dörren och
du fick lust till henne och bestämde dig för att du ville ha henne
och skulle ta henne hur gjorde du då? Gör så nu. Maj är borta,
jag är hon och du är du och här står vi.
Maj talade lågt och hetsigt och med ens såg jag.
- Du kramar henne, viskade Maj. Tar henne på brösten. Först
blir hon generad. Men hon tycker ju om dig. Hon värjer sig
lite men hon låter dig dra upp kjolen på sig. Känner du? Så
förför du henne. Hon gör lite motstånd. Mest för att hon är
rädd att Maj skall komma och överraska er men sedan
glömmer hon allting för hon vill ha dig nu. Hon glömmer all
anständighet och är bara kåt och vill ha dig. Så här vill hon.
Efteråt tänkte jag på detta med drömlivet vårt. Ja, det var
rollspel och det var långt ute på säkerhetsmarginalen. Det var
heller ingenting vi ständigt höll på med. För det mesta gjorde
vi som alla andra, såg på varandra, fick lust till varandra och
låg med varandra. Ibland lekte vi. Men ibland, kanske med
månaders mellanrum, gick vi gemensamt in i en fantasi. En som
laddades av det förbjudna eller bortomvanliga. Men aldrig våld
och blod och ondska. Hon inledde eller jag. Sedan styrde vi
tillsammans. Andra skulle inte förstå detta och vi talade aldrig
om det med någon. Men vi kunde göra det för vi var
annorlunda. Vi kunde se. Vi hade lyft av spärrarna.
- Om du någonsin går in i någon annan flickas drömmar på
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
