Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Skriv till de svenska myndigheterna så det tar skruv och
de får hjälp. Vår uppgift är inte att ta rätt på om de är skyldiga
eller ej och deras politik spelar ingen roll. Vår uppgift är att
hjälpa. De är landsmän. Det är det hela.
Officiellt gavs ingen tid för lunch. Jag skulle göra som de
andra, ta ett smörgåspaket med mig och äta vid bordet. Men
redan på andra dagen lämnade j ag det lilla gårdshuset när
klockan blev tolv och gick ner till Hasses kontorsvaruaffär i hörnet
av Linnégatan och Grev Turegatan. Han hade ett litet kök
bakom affären. Där lagade vi lunch, tog var sin öl och pratade en
stund. Klockan ett var jag tillbaka vid mitt skrivbord. Detta
diskuterade man aldrig på konsulatet. Man accepterade
stillatigande att jag kortat arbetstiden med en timme. Jag blev ju
effektivare på så sätt, skulle jag svarat om man frågat.
Kontant fick jag sjuhundra kronor i handen var månad.
Därtill kunde jag skriva upp mig på listan för skattefria cigaretter
och skattefritt vin och skattefri sprit. Jag behövde inte använda
min motbok.
Hårt var arbetet väl egentligen inte. Men tröttsamt. Efter
att ha skrivit på olika språk sedan åtta på morgonen var jag
surrig i huvudet när jag kom hem till Fleminggatan vid
femtiden på eftermiddagen. Kunde inte skriva något eget. Behövde
sova innan jag kunde sätta mig vid skrivmaskinen.
Morgontimmarna mellan strax före fem till strax före åtta var den enda
tid jag hade för det som var mitt.
Jag märkte att jag även hade svårt att intressera mig för
politik och klubbarbete. Till och med kärleken blev dammig och
grå. Fast när jag suttit en stund tillbakalutad i stolen med
fötterna på bordet och skärmat av dagen med annan läsning - teori
i Hegel eller Marx; litterära texter av Balzac eller Strindberg
-böcker som jag läste i, strök för i och försåg med utropstecken
och kommentarer under det jag petade tänder och rökte, blev
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
