Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maj. Jag skriver henne som en figur i en veckotidningsnovell.
Sådant är ju hennes medvetande. Det vore fel att ställa sig
utanför, kommentera och förklara när jag i stället kan ta fram henne
och låta henne berätta sig själv med de ord hon lärt sig. Hör
här, nu låter jag henne bli kär på kolorerat sätt:
"Hon såg på honom och ur hennes ögon föll tunga droppar,
droppar som rann sakta utefter kinderna och hon var alldeles
slak i kroppen, knäna skalv och det var ett angenämt
melankoliskt tryck över mellangärdet."
- Tror du folk förstår det? frågade Maj. Är de inte vana vid att
författaren själv menar vad han skriver?
- Om de inte känner igen det språket är de förgiftade av
litteraturteori, sade jag. De hör att hon kitschar sig så fort de läser
det.
Våren dröjde. När jag skulle gå till Tiden med den nyskrivna
versionen nästa fredag var det svinkallt och snöigt. Folk pulsade
fram på Vasagatan. På förlaget blev de förvånade över att jag
skrivit igenom hela boken igen. Men de blev inte så förvånade
att de blev beredda betala mig garantiarvode enligt det
normalkontrakt som upprättats mellan förläggare och
författarförening.
- Du är inte medlem.
- Enligt avtalet skulle de fått betala mig ettusenetthundra
kronor, sade jag till Maj. Nu kommer de undan med
femhundrafemtio kronor.
- Med nästa bok kan du bli medlem och då tvingas de följa
avtalet, sade Maj.
Jag talade med Tiden om att Dags äldre bror Bo skulle göra
omslaget. Han var en skicklig bokkonstnär som gjort mycket
åt Tiden. Han borde också kunna förstå vad jag menade med
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
