Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som en hundvalp nästan. Jag såg på klockan. Den var bara tre.
Gatan utanför var helt tyst. Men det var ljust i rummet ty fram
till i fjol hade den kommande dagen varit midsommarafton.
Nu var det en vanlig onsdag. Jag hörde henne och kände plötslig
oro. Jag gick upp, gick över till henne. Stod bredvid sängen
och såg på henne. Hon hade kastat av sig täcket, det skära
trikå-nattlinnet hade korvat sig kring midjan, hon låg på sidan med
knäna uppdragna och det ryckte i ögonlocken när hon gnydde
nästan snyftande.
Hennes nakenhet var vacker men försiktigt lade jag täcket över
henne. Det var viktigt att hon inte blev kall. Jag strök henne med
fingertopparna över ögonlocken. Håret tovade sig lite, hon hade
svettats, men nu var pannan sval kände jag. Jag tog försiktigt
med händerna över hennes nacke och skuldror. Hon var spänd.
Jag smekte henne försiktigt. Jag ville inte väcka henne, bara lugna
henne. Hon slutade gny då. Andades djupt några gånger och
sjönk så med ens längre ner i sömnen. Jag stod där och såg på
henne någon minut. Jag tyckte så mycket om henne, det var en
ömhet så stark att ögonen nästan tårades. Hon verkade lugn nu.
Då gick jag över till min säng och lade mig.
Jag kan bara ha sovit några minuter. Jag vaknade av att Maj
vek undan täcket mitt och kröp ner till mig. Hon smög sig tätt
intill mig.
- Jag vill vara hos dig, sade hon. Jag vill att du håller om mig.
Jag drömde något. Håll om mig. Jag behöver det.
- Drömde vad då?
- Det blev otäckt. Vi åkte tåg i en tunnel och där på
tunnelväggen var en hiss med en kopia av mig själv fast en flicka som
var yppigare än jag är och hon satt fast inne i fönstret och jag
sade att jag är på väg bort men du är fast. Liksom fastklistrad
på tågfönstret. Det var så otäckt och vi reste med halvåttatåget.
Nej med tåget 6.20 stod det. Det var otäckt.
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
