Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delikatesser. Rätt som det är kommer du med gravlax och
räkor och ren. Du gör det helt naturligt.
Hon höll armarna om mig, hon låg blundande och talade
tyst:
- När vi först kom ihop på Albogatan vilken barnunge var
jag inte. Lite synd om dig var det. Gud vad barnslig jag var
alltså. Jag dricker ju inte kaffe och du är väldigt förtjust i kaffe.
Men jag köpte aldrig något, vare sig kaffe eller kaffepanna, så
du fick kaffe. Då kom morsan upp och hälsade på. Hon blev
alldeles förskräckt. Det första hon gjorde var att gå och köpa
en kaffekittel. Minns du det?
- Du dricker te och jag dricker kaffe, sade jag. Det är inget
konstigt. Då för två och ett halvt år sedan drack jag väl inte kaffe.
Hade inte råd. Det blev nog mest silverte. Eller kallvatten.
- Det är som om du väckt någonting i mig. Fått mig att själv
säga sådant jag inte drömt jag kunde säga. Som när jag talade
om det folkliga i litteraturen, att orden måste nå det folk som
finns. Det fattas i det mesta av vad man skriver nu, också i det
våra författare skriver. Ibland fattas det hos dig med. Då i
förrgår sade du att jag talade precis som Mao Tse-tung och tog fram
hans artikel i Konst och Kultur som jag inte sett förr och
visade det. Jag blev så stolt när du sade det. Jag gick hela dagen och
sög på det som på en karamell.
- Men du tar över allting också, fortsatte hon. Även om du
inte vill. Du ser på dikter jag skrivit och så säger du något om
dem. Jobba mer med orden, säger du och då tar de slut i stället.
Men det har jag inte sagt dig för jag vill inte göra dig ledsen.
- Jag tycker om dig, sade jag. Är kär i dig som det heter. Du
vet man skrattar åt flickan som surmulet säger att hon vill bli
älskad för sin själs skull också. Men hon har rätt. Så är det. Jag
tycker ju att du är klok. Och varm. Och mjuk. Och jag vill
hålla om dig så här.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
