Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Verkligheten var mångtydigare och ofta mörkare. Långt
dunklare och svårare än vad andra sidans folk kunde drömma
om. Hur kunde hon med ens bli naiv? Plötsligt på rösten och
tonfallet i telefon nästan låta som vore hon en vanlig borgerlig
svensk flicka ute på sommarferiens språkstudier!
Men sådant kunde inte redas ut över telefon. Samtalet gled
över till allmänna kärleksförklaringar. Det oroade mig. Ty vad
var allmänna ord om kärlek värda?
Nå, "Resa med Dame Jeanne" var verkligen inte bra. Det
insåg jag nu. Enstaka bitar kunde användas. En dikt här och
en berättelse där kunde jag nog sälja. Det gjorde jag. Jag
styckade den och gick runt på redaktionerna. Men helheten var fel
tänkt ända från början. Det hade Maj haft rätt i.
Jag fick löneförhöjning efter semestern; från sjuhundra till
åttahundra kronor i månaden. Samtidigt befordrades
Kazimierz Kraskiewicz till andre sekreterare.
- Om jag arbetar troget här vid mitt bord till min pension
om fyrtio år får jag nog både en och två löneförhöjningar till
och därtill kanske en liten polsk pladuska att sätta på
kavajuppslaget.
Nej, det gick inte att kombinera detta heltids kontorsarbete
med skrivande. Det visade sig denna sommar då jag skrivit
skräp. Ett halvår till kanske jag kan stå ut. Inte mer. Absolut
inte mer. Det vore hederligast att säga detta med en gång till
konsuln.
Jag skrev inte till Maj om detta. Jag skrev henne dock att
hon haft rätt om "Resa med Dame Jeanne". Den höll inte. Vi
skrev annars bara kärleksbrev till varandra. Om längtan och
trohet. Ty trogen var jag. Jag hade inte så mycket som tittat på
en annan flicka hela sommaren. Om läsning och om sina
studier skrev hon inte.
Som livet nu var gick det inte. Då skulle jag aldrig mer kunna
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
