Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blev alldeles stilla runt oss. Som om vi stod i en stor
glaskupa. Blodet susade i öronen och hjärtat slog.
- Är du säker på det? Är du säker på att du är med barn?
- Jag skulle fått mens den 8 augusti senast. Det är tio dagar
sedan. Det är så vidrigt det hela. Jag satt på lektionerna de sista
dagarna och bara hoppades. Om jag så blodat ner min vita kjol
och alla stirrat på mig när jag reste mig upp och de alla sett det,
då skulle jag bara blivit lycklig. Men jag kände att jag var med
barn. Jag kände det hela tiden. Jag kände det med en gång det
hände. Och det var bara en enda gång.
Hon grät nu. Hon satt på sängkanten och grät. Jag stod
framför henne och såg på henne. Hon såg så trött och hjälplös ut.
- Jag är så djävla slapp, sade hon.
Det var alldeles tomt och stilla runt oss. Jag svalde.
Andades djupt. Detta är inte sant, tänkte jag. Det är inte sant.
- Vem var det? frågade jag så. Någon du blev kär i?
- Det var på kursen, jag kom med på hans rum. Så låg han
med mig. Jag fattade inte riktigt vad jag gjorde. Jag sade
ingenting. Det var bara en enda gång. Jag minns honom inte ens. Jag
kan ju inte ha varit kär i honom. Jag är bara en sån som gör vad
folk vill. Jag följer med. Jag lät det gå för honom i mig. Det är
det som återigen skrämmer mig så det är inte klokt. Jag är lika
slapp som Elsa dödkött på Hisingen. Hon som låg med vem
som helst.
- Var det han som talat om spanska kriget med dig? frågade
jag-
Men Maj svarade inte. Hon satt och grät. Efter en stund sade
hon:
-Jag har vetat det ända sedan dess. Jag visste det i samma
ögonblick. Jag har suttit på kursen och vetat det. Jag har
längtat efter dig dag och natt. Det är sant. Jag gjorde det då med.
Men det djävliga är att det ena uteslöt inte det andra och det
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
