- Project Runeberg -  Maj : en kärlek /
243

(1998) Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Var inte orolig, sade jag. Hur det än går skall du veta att
jag älskar dig.

-Jag är så djävla skitig, sade hon. Så slapp och skitig.

Solen strålade och himlen var blå när jag gick till arbetet
denna vecka. Den vackraste augusti i mannaminne stod det i
tidningen. Jag satt som en kropp utan liv vid mitt skrivbord. Jag
skötte mina plikter. Om kvällarna gick jag hem till min tomma
bostad.

Jag ville inte tänka på det. Jag talade inte med någon om det,
inte med Hasse och inte med Svenolov. Men jag hoppades att
denna mardröm skulle ta slut.

Dagarna när jag arbetade gick an. Men när jag lagt mig
började hjärtat slå. Jag måste stå upp och gå kring i rummet för att
det skulle lugna sig. Var gång jag lade mig slog hjärtat hårt och
smärtsamt. Jag sov korta stunder. Söndagen blev rena
helvetet. Solen strålade därute och jag bara malde och malde. På
måndag kunde jag inte hålla ut längre, jag bad om tjänstledighet.

- Det har hänt något tråkigt i familjen, sade jag. Jag behöver
vara tjänstledig av privata skäl en vecka.

- Ja, ni har sett dålig ut de senaste dagarna herr Myrdal, sade
konsuln.

På kvällen tog jag tåget till Oslo.

Jag ville söka upp Nic. Men jag skämdes för det. Jag visste
ju att hon bara med nöd och näppe överlevt då när Alex och
Erling Johansen drunknade i Urdvattnet uppe i
Frolands-heiene. Man hade funnit henne på stranden. Hon hade legat
länge på sjukhus efteråt.

- Hennes sorg över Alex är tyngre än din sorg över en
otrogen hustru, sade jag mig.

Men jag kunde inte annat än att ta mig till Oslo. Hon var
den enda människa jag kunde tala om Maj med.

Vi drack den kvällen. Hon var djupt deprimerad. Hon drack

243

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:22:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maj/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free