Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kar inte sannolikt. Alva var alltid så mån om att vi flickor inte
skulle gå ut ensamma i Paris. Hon är lite gammalmodig av sig
på det sättet. Men kanske gav hon bort mina gamla skolböcker.
Fast vad skulle han med dem?
- Det måste ha varit när jag rest i så fall. Men Maj gick på sin
kurs förstås. Och att det var ont om mat är prat. Om inte
annat fanns alltid stora fat med frukt och choklad och dadlar. Och
du vet ju hur Alva är. Själv bantar hon men hon trugar oss
alltid. Maj hade egna fickpengar liksom jag men hon lånade mina
pengar också. Vad hon gjorde med dem vet jag inte. Men hon
sade aldrig till mig att hon var ute och åt för dem. Men vi
talade inte så mycket med varandra. När hon kom råpluggade
jag för att bli klar och komma loss. Jag hade mitt och hon sitt.
- Jag har många flickvänner som pratar om allting men Maj
talade inte mycket med mig där nere. Hon var kanske blyg.
Pratsam var hon i vart fall inte och om dig sade hon aldrig ett
ord. Kanske var det bara så att hon blivit förälskad en gång för
att du var intressant och kom från vida världen och så men
förälskelser klingar ju av och hur skulle hon sedan göra när hon
inte kände så djupt för dig längre och ville ha lite roligt men
bodde hos din mor? Fast att hon valde den där slusken
begriper jag inte. Vad skulle hon sedan göra när hon upptäckte att
hon var med barn? Något måste hon ju hitta på att säga. Jag
begriper henne inte.
- Alva skrev mig att jag fått min examen förresten. Jag
hoppade över två klasser. Det hade ingen trott vara möjligt men
det går bara man bestämmer sig.
Kaj förstod inte hur ohyggligt det var att lyssna på henne.
Nu rämnade Majs berättelser än en gång och jag var åter ute
på gungfly. Ingenting stämde. Det sade jag henne inte. Jag ville
plötsligt inte längre säga henne något som kunde användas mot
Maj.
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
