Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaj tyckte synd om mig. Hon var systerligt medkännande.
- Stackars Jejje, sade hon.
När hon gått satt jag och grät. Det hade jag inte velat visa
henne. Maj var en smärta i bröstet; som ett djupt hugg.
Jag blandade nittiosex med vanligt kranvatten och tog en
stor sup. Det smakade fan. Sedan sade jag högt:
- Maj är dig en kärlek starkare än livet självt säger du. Men
minns vad det står i farfarsfars gamla bibel; den du fått av
farmor:
"Är thet så, at tin hand eller tin fot är tig til förargelse, så hug
honom af, och kastan ifrå tig. Bättre är tig ingå i lifwet halt,
eller lemmalös, än tu skulle hafwa twå händer och twå fötter,
och kastas i ewinnerlig eld."
- Hugg av henne! Kasta henne från dig. Dra upp henne med
rötterna!
Jag var full när jag somnade. Då hade jag lovat mig själv att
aldrig mer tänka på Maj.
Det var en slump att jag tre dagar därefter träffade Sara igen
efter alla dessa år. Det varpå fredag den 8 oktober efter arbetet
som jag hade sökt Svenolov uppe på Lilla Skinnarviks gränd.
Jag hade tänkt föreslå att vi skulle gå på Freden. Men varken
han eller Birgit var hemma. Jag gick nedför trapporna och
fortsatte Timmermansgatan hemåt. Jag kunde läsa kanske, ta en
grogg och läsa. Det var mycket som låg på hög och väntade.
Marx inte minst. När jag skulle gå över Hornsgatan stötte jag
ihop med henne. Det var så det började denna gång.
- Sara! sade jag.
Jag hade inte sett henne sedan hon gifte sig som artonåring
1946. "Arets vackraste brud" stod det i Vårt Hem den gången.
Jag slog följe med henne och vi gick bredvid varandra mot
Hornstull. Hon bodde därute över bron.
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
