Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hade båda varit gifta. Hon en gång, jag två gånger. Men vi
sade inte mycket om äktenskapen. De var över.
- Vi var väldigt unga den gången för tio år sedan, sade hon.
Hon bjöd mig på te när vi kommit hem till henne.
- Fast du är en kaffemänniska, sade hon. Det vet jag.
Jag tog henne om nacken då och kysste henne.
- Du menar inget med det, sade hon.
-Jo, sade jag. Denna gång menar jag något med det.
- Låt oss inte förhasta oss, sade hon. Vi är båda vuxna nu
och vi får inte göra varandra illa.
Hon hade inte tänt lampan. Kvällen därute var djupt blå. Vi
lurade skymning.
- Du är vackrare, mindre barnslig, sade jag.
- Vacker vet jag inte, sade hon. Men mindre barnslig
stämmer nog. Det är inte underligt, jag är tjugosex nu och du
tjugosju. Vi är inte tonåringar längre. Det är därför vi bör veta
vad vi gör innan vi fortsätter.
- Jag tycker om dig Sara, sade jag. Jag är glad i dig som
norrmännen säger.
Och det var jag. Jag tyckte så mycket om henne.
När jag gick hem över bron i natten tänkte jag på att det nog
berodde på att också Sara kunde se.
Då 1944 hade jag varnat henne. Man skulle inte låta dem veta
det. Då trodde de att man hallucinerade. Men vi kunde
fortfarande se tillsammans. Det hade vi gjort också nu i kväll när
vi lurade skymning. Vi hade fantiserat. Rest samman i
Centralamerika, gått i övergivna städer. Men inte mer.
Hon visste också att jag skrev. Hon hade följt mig på
avstånd sade hon.
Hon cyklade över till mig på söndagen. Jag hade på
lördagen köpt räkor och ännu hade jag några flaskor chablis i
skå-pet.
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
