Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Min hustru ligger på sjukhus.
Det gick han med på så länge arbetet inte blev alltför lidande
på det. Det blev det inte. Jag gick inte längre till Hasse och
Skepparn och åt denna månad. Jag arbetade undan så att jag kunde
gå strax före två utan att ha alltför mycket ogjort.
Att Maj kunde komma berodde inte på att hon hade fått
tillstånd till det. Men på den avdelningen gick patienterna uppe
och fick ha egna kläder. Hon hade också rätt att gå ner i hallen
för att köpa tidningar och dricka kaffe. Efter tre på
eftermiddagen kom inga läkare och då sade hon till sköterskorna att
hon skulle ner i hallen men smet i stället ut genom den stora
porten och sprang de två kvarteren ner till vår etta på
Skånegatan.
Jag väntade på henne och vi låg med varandra då när hon
kom om eftermiddagarna. Men vi lekte inte. Vi fantiserade inte
och såg inte tillsammans. Vi var i stället bara mjukt och
kärleksfullt ömma. Efteråt kurade hon in sig nära mig och vi låg
och pratade. Allt skulle vara normalt. Ibland hann hon dricka
te också innan hon måste upp till avdelningen igen.
Jag var mån om henne. Hon var i en svår situation. Av
egoistiska skäl ville jag nog att hon skulle få abort. Att behålla vårt
förhållande med en främmande unge vore svårt. Men jag
visste vad en abort verkligen innebar för en kvinna. Inte bara en
psykisk belastning utan en svår hormonell omställning. Det
var också viktigt att Maj inte upplevde det som om jag sökte
pressa henne, påverka henne. Jag frågade därför ingenting men
någon gång talade hon om hur hon haft det:
- Denna månad när jag var ensam i Göteborg tänkte jag att
om det inte blir någon hjälp och jag föder ungen då hyr jag ett
rum på andra våningen hos moster och morbror. De har ett
egnahem. Så planerade jag det. De har flera egna ungar förstås.
Kanske hade jag inte fått det men så tänkte jag. Fast mest var
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
