Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa vad jag tänker. Jag skall ställa mig in. Jag har börjat odla
Vennberg.
Han flinade lite skevt.
- Sådant är dumt, sade jag. Då spricker det i sömmarna.
Kulturredaktören på Aftontidningen, A. Gunnar Bergman,
kom för att dricka och diskutera. Han var törstig. Men klok
också och röd. Jag hade respekt för honom. Han inte bara
tryckte vad jag skrev utan ville diskutera hela den framtida
inriktningen på mitt arbete. Men han drack för mycket, då blev
han sentimental:
- Sitt i mitt knä vackra flicka, sade han till Maj.
Det roade mig inte.
Bland besökarna dock också den blonda flickan från
sjukhuset. Henne förstod jag inte. Hon satt och höll om Maj. De
rökte och hon kramade Maj. Hon drog ner Maj i stolen och
hade nästan Maj i knäet. Det tyckte jag inte riktigt om.
- Asch, hon är bara sådan, sade Maj. Lite kladdig så där.
När hon skulle gå på kvällen följde Maj henne hem. Hon
ville inte att jag skulle gå med. Efteråt sade Maj:
- Hon hade något hon ville tala om. Hon har problem. Men
hon är ingen riktigt sympatisk människa.
Svend Aage och Märta hade flyttat till Stockholm. Märta
hade fått arbete här som kartriterska. Vi gick långa
söndagspromenader alla fyra. Jag visade var jag bott som barn;
Thalia-vägen i Bromma, Atlasgatan i Vasastaden och
Kungsholms-strand på Kungsholmen. Efteråt var vi på Skånegatan. Maj
stekte prinskorv. Jag bjöd på groggar. Svend Aage var
filosofisk:
- Att dementera sin förtid är den sokratiska människans
förpliktelse, sade han. Att bejaka sin framtid den marxistiska. Min
dialektiska helhet tvingar mig till detta tvåfaldiga steg.
Märta skrattade:
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
