Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade lätt att börja svärma. Det var naturligt. Ungdomar från
olika delegationer, från olika länder och kontinenter möttes
och förälskade sig. De levde ut under en vecka eller två innan
de återvände till hemlandet och vardagen. I de flesta fall var
det rätt oskyldigt. De gick hand i hand, kramades, kysstes. Men
några smög sig också undan i ruinerna. Warszawa var ännu tio
år efter kriget till stora delar en ruinstad där det var möjligt att
finna en skymd vrå under dessa varma julinätter.
Det var därför nödvändigt att vi som hade
förtroendeuppdrag tillsammans med andra medvetna och organiserade
ungkommunister bildade en fast kärna på förläggningarna. Men
vi gjorde det inte för att vi var trångsynta utan för att
balansera så det inte skulle gå överstyr för ungdomar som ofta för första
gången var ute på resa utanför Sverige.
Att vi under festivalen hade olika sovsalar för pojkar och
flickor och försökte hålla en viss stil på förläggningarna
berodde alltså inte på någon extrem moralism utan på att deltagarna
förlagts i olika skolor med fem, sex sängar i vart rum, var
sovsal.
Därför var det nödvändigt att hålla ordning på logementena.
En natt i Bukarest hade de italienska pojkarna sökt regelrätt
storma en svensk flickförläggning. Det var besvärligt. Det
gällde att lösa sådana konflikter på ett kamratligt och vänskapligt
sätt.
Att inte ens gifta par fick bo samman var inte enbart en
praktisk fråga. Nog skulle det gått att få fram ett antal
tvåbädds-rum. Men det hade varit omoraliskt och skadligt för
delegationsmoralen att välja ut vissa till att få ha privat liv dessa
fjorton dagar. Att delegationsledningen och mer kända kamrater,
jag eller Folke eller Roffe, själva skulle skaffa oss
familjeprivilegier kunde inte komma på tal.
Verkligt höga gäster hade våra polska vänner placerat på
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
