Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var opassande. Att ingen talade med dig är inte så konstigt. Vi
trodde du kände till det. Vi ville inte strö salt i såret. Men det
kanske var förfelad hänsyn.
- Jag visste det inte, säger jag.
- Visst är det skandal, säger Rolf. Det tycker alla. Vi är inte
här bara för nöjes skull vi som är kommunister. Aleksander
uppträder mycket dåligt. Han har ett förtroendeuppdrag. Och
Maj med. Så här gör vi ju inte bland oss. Vi hade inte trott Maj
om att vara så okamratlig. Med barn är hon också.
- Jag blev väldigt kär i henne då vid nyåret 1952. Det minns
du kanske? Älskar henne än.
- Jo du var kär. Hon med. Det minns jag. Men kanske hon
blev smickrad också över att du blev kär. Du var ju något slags
intellektuell och ideologisk ledare för oss. Du talade om
allting; om koloniernas befrielse och om Darwin och
rasideologier, om vad som är rimligt i djuppsykologi och om Hegels
dialektik. Ja, du resonerade om Brecht och Marx och allt när
vi samlades däruppe på ditt spisrum och du drev frågan om
Demokratisk Ungdom trots att så många var emot. Det blev
kanske en olikhet i känslorna mellan er. Du var så väldigt kär.
Kanske blev hon kär på ett annat sätt, kanske smickrades hon
av att du var du och var kär i henne. Fast det kan vara fult av
mig att spekulera över det nu och jag hade ingenting sagt om
du inte frågat. Men vi känner varandra och kan vara
uppriktiga.
Jag letade runt i förläggningen men fann varken Maj eller
Aleksander. Jag frågade om de var på något program. Men det
var de inte. De var heller inte med ute med någon grupp. Ingen
visste var de fanns. Vid tiotiden på kvällen gick jag tillbaka till
Novo Lipy. Jag var rädd att göra mig löjlig. Jag kunde inte
försumma min grupp heller. De skulle komma hem nu från
teatern.
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
