Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästa dag sökte jag upp Maj redan vid frukosten. Jag tog
mig till göteborgarnas förläggning så tidigt att jag fick vänta
på henne i den tomma matsalen. När hon kom satte jag mig
vid hennes bord.
- Hej, sade jag. Hon var ensam ännu.
- Hej, sade hon.
- Jag vill tala med dig i enrum.
- Det går inte, sade hon. Här finns ingenstans vi kan ta
vägen. Tala här.
- Man säger att du fått ihop det med den där tolken
Alek-sander.
Hon svarade inte.
- Är det så?
- En festivalförälskelse kanske, sade hon. Han är söt. Han
spelar så bra också.
- Spelar?
- Ja, han spelar piano. Chopin.
- Man talar mycket om dig och honom.
- Det får man väl göra då. Det angår mig inte.
Hon tittade förbi mig med helt kall blick under det hon
tuggade på sin smörgås.
Jag såg på henne. Luggen borde klippas, jämnas till. Hon
hade vit skjortblus med holkärmar. Hon bar ingen festivalsjal.
- Det är inte bra Maj. Du borde inte göra så här. Inte mot
oss två och vårt äktenskap och inte som ansvarig festivalare i
delegationen.
Hon hade tuggat färdigt, hon tömde tekoppen. Hon tog en
cigarett. Hon sade ingenting.
- Maj, sade jag, vi måste tala om det här.
- Jag måste gå nu, sade hon. Jag har ett program.
- Är du kär i honom? frågade jag.
- Det vet jag inte, sade hon. Nu måste jag gå.
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
