Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
valen. Och för den delen skada Polen. Det skulle kunna bli
den provokation motståndarna längtar efter. Jag ber dig
därför som kamrat att lämna henne och upphöra med denna
historia.
- Jag är ingen kamrat och vad Maj gör är hennes sak. Om
Maj och jag är förälskade så angår det bara henne och mig.
Han såg på mig. Han var triumferande. Ett helt kort
ögonblick rusade blodet mitt så häftigt att parken mörknade runt
mig som om jag börjat bli blind, blodvallen klippte till mot
struphuvudet och jag kände att jag nu skulle komma att slå
ned honom. Slå honom sönder och samman som jag gjort med
Lillen i Tingsryd i slagsmålet för åtta år sedan. Men jag
behärskade mig. Jag tvingade in mig under kontroll trots att hjärtat
bara dunkade och dunkade och det susade i öronen.
- Det vore bättre, sade jag, om du och Maj uppträdde på ett
annat sätt.
Jag hörde själv hur lamt det lät. Han flinade.
Hela eftermiddagen fortsatte jag mitt arbete som vanligt. Jag
sade ingenting om det till någon. Ingen i gruppen märkte
någonting. Ingen! På kvällen gick jag till delegationskontoret som
jag brukade.
-Jag skall fixa biljetter till i morgon, sade jag när jag gick.
Gruppen skulle gå på teater men jag var fri. Jag hade sagt
dem att jag var upptagen med annat just i kväll. Jag måste vara
i fred. Hela dagen hade det bultat i tinningarna och strupen
hade varit helt torr.
Hasse var ensam på kontoret, han satt vid skrivbordet med
räkenskaperna. Han hade en hög kvitton bredvid sig och förde
in summorna i den stora uppslagna kassaboken. Han tittade
upp när jag kom.
- Hej, sade han. Har du talat med Maj?
-Jag har talat med dem bägge, sade jag. Det tjänar ingen-
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
