Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat såväl en femtonhundratalsklassiker som Mikolaj
Gomul-ka med sin psalm "Vid Babylons floder" och en hel serie
folkmusik :"Do Tatr do Baltyku".
- Om Nisse och Hasse får ordning på Avanti borde vi kunna
göra som Asch med Folkways i New York och sprida
folkmusik från hela världen. Det skulle behövas som motvikt.
När vi återvände till Novo Lipy på förmiddagen var
uppdraget mitt över. Nu löstes delegationen upp. Min grupp tog
adjö av mig. Det arbetet hade jag skött i alla fall.
Tisdagen den 16 skulle vi lämna Warszawa med tåg. Jag fick
än en gång hjälp av Rolf att få in min koffert i kupén.
Stämningen var hög. Skepparn spelade på perrongen, folkdansarna
uppträdde, kören sjöng.
Jag gick ut i korridoren när jag markerat platser i kupén. Jag
markerade två platser. Jag stod i korridoren. Jag drog ner
rutan och lutade mig ut ur tågfönstret, festivalarna vimlade på
perrongen nedanför mig. De sade adjö. Många mycket
kär-vänligt. Nu såg jag också Maj komma med sin lilla väska.
Alek-sander gick bredvid henne och ville bära den, men fick
tydligen inte. Han pratade till henne men hon tycktes inte lyssna.
Det hade gått sex dagar sedan jag sökt tala med henne vid
frukosten i göteborgarnas förläggning. När hon nu fick syn på
mig där jag stod i det öppna tågfönstret vinkade hon och sprang
fram mot vagnen:
- Du har väl hållit en plats åt mig, sade hon.
Sedan kastade hon en blick på Aleksander som fortfarande
verkade som om han ville tala med henne.
- Hej då, sade hon och vände honom ryggen. Han försökte
säga något till henne men hon var redan uppe på tåget.
-Jo, sade jag, du har en fönsterplats här.
När hon satte sig såg hon på mig ett ögonblick. Så lutade
hon sig fram, tog min hand och tvärs genom stojet mer vis-
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
