Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en enda gröt inombords och gör ont och jag vet inte
någonting. Jag vill till Andersgårdsgatan ett tag, till mamma.
- Men Pariståget går i morgon, sade jag. Vi har biljetterna
till Paris men först där har vi lite mer pengar att få när vi
kommer fram till lägenheten. Nu har vi nästan inga pengar. Några
franc till taxi bara och någon extra krona utöver vad hotellet
kostar. Det vet du. Allt gick slut i Warszawa. Du själv sparade
inte ett öre därifrån. Vi kan inte ens gå på restaurangvagnen på
resan ner. Det finns helt enkelt inte pengar till någon
Göteborgsbiljett.
Men Maj svarade inte på det, hon bara grät. Hon kurade ihop
sig och grät.
- Vi skall ju ha barn, sade jag. Du och jag. Vi har hela livet
tillsammans.
Hon låg med slutna ögon, det glittrade i ögonfransarna och
jag såg tårarna hennes.
- Jag vill inte till Paris, sade hon när jag försökte smeka henne
över håret för att göra henne lugnare.
- Jag vill hem.
Maj blundade och var tyst när jag då undrade och frågade.
Jag stod på golvet bredvid henne. Hon låg på sängen i
eftermiddagssolen med slutna ögon, rödgråten, låg som sovande fast
hon inte sov. Hon svarade inte längre på något jag sade.
Jag förstod ingenting. Var bara förtvivlad. Jag lämnade henne
och gick trapporna ner till receptionen. Där bad jag att få låna
telefon. Portieren visade mig till telefonhytten. Där beställde
jag samtal till Göteborg. Det var hennes mamma jag ringde
till.
Jag berättade allting. Berättade om Aleksander. Berättade
hur Maj bara låg och grät. Hur hon inte ville med till Paris
längre. Berättade om min förtvivlan. Att jag ingenting begrep.
Och minst av allt begrep hur hon kunnat gå kring och svärma
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
