Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Maj kommer ner till Paris sex veckor senare vet jag inte
hur jag skall förklara det för henne. Jag kan ju inte bara säga
att hon reste ut ur mitt liv då i augusti. Någon annan kvinna
har jag inte. Någon orsak annan än att allt av emotioner nötts
ned och utplånats finns inte. Jag sitter i mitt rum och skriver
och ler sedan vänligt mot Maj över kaffekoppen. Hela tiden
denna ensamhetens och söndagsfridens arbetslust i kroppen."
Men inte var det så! Detta var minnesbild, berättat minne.
Alltså tillrättalagd sanning.
Söndagsfrid, nåja, men ingen söndag. Det var tisdagen den
23 hon reste. Sex veckor var det heller inte hon var i Göteborg.
Det bör ha varit tisdagen den 6 september hon kom tillbaka
till Paris.
Men jag ger inte heller mycket för den ensamhetens och
söndagsfridens arbetslust j ag kände i kroppen den hösten. Det var
en sen och undflyende formulering bara.
Fast inte var det fel att jag satt ombord på MS Bengal och
parafraserade Strindbergs "Inferno":
"Det var med en känsla av vild glädje jag återvände från Gare
du Nord i Paris efter att där ha avlämnat min lilla hustru
vilken skulle fara till vårt barn som insjuknat i fjärran land.
Fullbordat var offret av mitt hjärta!
Våra avskedsord: När ses vi igen? - Snart! återljödo ännu
såsom icke tillstådda lögner, eftersom en aning sade mig att
det var för alltid."
Jag hörde de orden på perrongen den dagen jag såg Maj resa
från mig. De var inget minne, inte någon
efterhandskonstruktion.
Men det fanns fler skäl till att jag år 1961 lät "Inferno" skymta
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
